Listan

HEJ!

Ny vecka, ny lista. Får se hur länge det håller. Temat är "svenska poeter värda att minnas". Anledningen är naturligtvis att jag inbillar mig att deras rykte som diktare har sjunkit betydligt de senaste decennierna. Tre namn. Ingen inbördes rangordning den här gången heller.

  • Erik Lindegren. Uttolkarna av Erik Lindgrens poesi, exempelvis Roland Lysell, kan skrämma slag på de flesta. Följaktligen ska man strunta i dem och ge sig direkt på dikterna istället. Lindegren äger väl inte - åtminstone inte i sin diktning - generationskamraten Gunnar Ekelöfs djup och bredd. Men hans dikter klingar skönare än det mesta i svensk lyrik. Därför gör man också klokt i att lägga krav som förståelse, och frågor som "vad handlar det om", åt sidan - och bara lyssna.

  • Erik Axel Karlfeldt. En del skrattar rått åt att Karlfeldts polare i Svenska Akademien gav honom Nobelpriset postumt. Jag gör det inte. I sina bästa stunder rör sig hans poesi lika hotfullt majestätiskt - och lika bländande vackert - som ett isberg.

  • Bertil Malmberg. Malmbergs produktion är spretig och ojämn. Paradnumret är nog "Dårarna". Sent i sin karriär blir han på ett sätt Lindegrens motsats. Där Lindegren placerar ett ord invid ett annat därför att de går i samma tonart, så gör Malmberg tvärtom: han söker dissonansen, det inte fullt så förfinade. Det var väl på det viset han kom att se på livet.


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0