Patrik Godin

När blev människan människa?

Man kan diskutera när historien i allmänhet och människans historia i synnerhet egentligen börjar. När övergick de primater som var våra förfäder till att bli människor?

   Biologer av facket skulle genast påpeka att frågan är fel ställd. Evolutionen verkar under lång tid och därför går det inte att peka ut någon exakt tidpunkt när övergången skedde. För ett par miljoner år sedan är förmodligen allt de skulle kunna gå med på.

   Om ens det.

   Ett annat problem är att man först måste bestämma sig för vad som krävs för att en varelse över huvud taget ska definieras som människa. Ska hon gå upprätt? Utnyttja verktyg? Behärska elden? Ha ett utvecklat språk? Begrava sina döda?
   Beroende på vad man beslutar sig för, blir svaret på frågan när människan blev människa olika.

   Men även en historiker skulle ha en del att invända mot en sådan fråga. För en historiker är ju beroende av källor för att rätt kunna förstå och förklara det förflutna. Men innan människan börjar använda skriftspråket - någon gång för ca femtusen år sedan - så är källorna väldigt få. Dessutom är de ofta komplicerade att tolka. Historikern behöver hjälp av arkeologer, biologer, geologer, fysiker, osteologer ("skelettforskare") och andra. Och därmed är frågan inte längre en angelägenhet enkom för historieforskaren.

Jägare och samlare

Vad de flesta trots allt tycks vara överens om (oavsett vetenskaplig disciplin), är att människans vagga låg i Afrika. Vidare att hon under en försvinnande lång tid livnärde sig på jakt, fiske och insamlandet av föda; ett sätt att leva som bygger på att människan följer naturen (dvs. bytesdjurens och de betande hjordarnas rörelser) snarare än tvärtom.

 (Bildkälla) 

   Den här typen av nomadiskt levnadssätt för bland annat med sig att antalet ägodelar man kan skaffa sig är begränsat. Likaså är det oftast onödigt att bygga alltför präktiga och avancerade bostäder - även om samma boplats ibland användes under lång tid, eller vid upprepade tillfällen.
   Dessutom kan man inte föda alltför många barn alltför tätt. Att flytta runt är ju inte bara otympligt om man måste släpa omkring på en massa ägodelar, utan också om man tvingas bära på små barn.
   Synen på de olika platser man besöker, bor och jagar på är knappast den att man äger dem. De bytesdjur som männen fäller tillhör inte bara dem, utan hela gruppen; detsamma gäller den mat som kvinnorna samlar in (och som utgör det viktigaste inslaget i kosten). Att ge och dela med sig skänker större ära än att äga mycket och hålla på sitt.

Jordbrukare och stadsbor

Någon gång, för över tio tusen år sedan, har människan långsamt övergått till att bruka jorden och tämja flera av de djur, som hon tidigare har jagat. Man tvingar nu alltså naturen att följa människan.
   Exakt varför detta sker vet vi inte. Klimatförändringar som gör att vissa av de djur som tidigare jagats dör ut är en hypotes. Klimatförändringar som gör att inlandsisar smälter, varpå vattenståndet höjs och den tillgängliga landytan minskar - med  ökad befolkningstäthet som följd - är en annan. De stora bytesdjurens utrotning som ett resultat av effektivare jaktmetoder (bland annat beroende på att människans mentala kapacitet har ökat) är en tredje.
   Kanske var det helt enkelt bara en slump.
   Vad som är slående är dock att den här övergången från jägar- och samlarkultur till jordbrukskultur verkar ha skett på flera olika platser på jorden, oberoende av varandra; i nuvarande Mellanöstern, i Sydostasien, i Mellanamerika och vid Nilens stränder.
   I och med att människan i huvudsak blir jordbrukare - något som tar mycket lång tid, trots att det oftast benämns som en "revolution" - så förändras hennes levnadssätt i grunden. Och det är i sanning revolutionerande.
   Nu blir människan bofast, hon slår sig ned i växande byar och kan därmed bygga en annan typ av bostäder. Hon kan skaffa sig fler ägodelar, många barn, utfodra helt andra befolkningsmängder. Att äga blir viktigt, att inmuta och försvara den jord man lagt ned arbete på att röja och bruka.
   I sinom tid kommer vissa skikt av befolkningsgruppen att ha skaffat sig större makt och inflytande än andra. Och detta kommer att manifestera sig i deras sätt att klä sig, hur de bor, vad de gör, hur deras position uppfattas av dem själva och av andra. Vi får makteliter, allt mer komplexa samhällen där olika människor har vitt skilda uppgifter - med betydande statusskillnader som effekt.
   Några brukar jorden, andra styr, sysslar med hantverk eller sköter räkenskaper. En del har till uppgift att studera naturen och himlakropparna. De beräknar storleken på jordarna eller när floderna ska svämma över. De för bok över solens, stjärnornas och planeterns rörelser, inrutar människans tillvaro så att den - i möjligaste mån - står i samklang med himlens aktiviteter.
   De här "uttolkarna av gudarnas vilja" håller förslagsvis till i eller omkring olika tempel. De som styr bor inte sällan i någon form av palats.

 (Bildkälla)

   Efter ett par tusen år har flera av de större byarna utvecklats till städer. Man har lärt sig hantera metaller (brons och järn). Skriftspråket växer fram, hjul rullar på kärror och snurrar i form av drejskivor. Stora anläggningar för konstbevattning gör jordbruket alltmer avancerat. Byggnadskonsten frambringar "underverk" som Egyptens pyramider.
   Låt det gå ytterligare en tid - och vi känner nästan igen oss.