Kulor och krut
HEJ!
Den 29 maj år 1453 föll så äntligen Konstantinopel. Efter en nära två månader lång beskjutning av de bastanta försvarsmurarna, lyckades de osmanska turkarna inta staden. Till sin hjälp hade man under hela belägringen haft en kanon, som avlossat kulor på bortåt 300 kilo stycket.
I vår del av världen hade kulor och krut dykt upp som ett nytt inslag i krigföringen redan på 1300-talet. Under de följande seklerna började europeiska skepp, bestyckade med kanoner, och europeiska arméer, utrustade med skjutvapen, lägga under sig allt större landmassor.
Så turkarnas förkrossande seger till trots: framtiden var Europas - mycket tack vare krutet. Och eftersom konsekvenserna av dess inträde i världen blivit så fördelaktiga för Europa, måste det naturligtvis ha uppfunnits av en europé.
En som tidigt förknippades med det svarta pulvret var en närmast mytisk, tysk munk: Svarte Berthold. Men om honom är informationen så knapphändig, att det är tveksamt om han ens har existerat. Följaktligen förpassades han också ut i periferin tämligen omgående.
Den brittiske filosofen och naturforskaren Roger Bacon var härvidlag ett bättre förslag. Han levde mellan 1214(?) och 1292, och var verksam i Paris och Oxford. Bland mycket annat är han en pionjär inom optiken; inte minst därför att han tog till sig den arabisk/judiska medeltida vetenskapen (främst från det nutida Spanien) och arbetade vidare utifrån den.
I ett verk från 1240-talet beskriver Bacon hur krut är en explosiv blandning av finhackat svavel, träkol och salpeter. Han tycks därmed vara först med en sådan precis redogörelse, och det gör honom till en viktig person i det här sammanhanget.
Hans beskrivning gäller dock troligen en kinesisk smällare. Detta fick snart en del att (motvilligt) misstänka att krutet kanske inte var en europeisk uppfinning - trots allt.
Och mycket riktigt: på kinesisk botten redogörs det för krutet redan i ett verk från 850-talet. På 900- och 1000-talet har det använts inom krigföringen där. Dels som brandpilar, dels i form av krutfyllda bomber som slungades iväg med katapult.
Ungefär hundra år senare (1128) hade kineserna även utvecklat handeldvapnet. I ett grottempel i provinsen Sichuan finns en relief på vilken en demon avfyrar ett gevär.
Sedan gick det undan. Blott två hundra år senare hade vi i Europa tagit till oss nästan allt det som kineserna utvecklat under sådan lång tid. Och 1571 besegrades osmanerna av spanjorerna i ett berömt sjöslag vid Lepanto.
Men först med att utnyttja krutet var vi alltså inte.
Att läsa vidare: Peter James & Nick Thorpe: Uppfinningar, Från antikens tandborstar till medeltidens fallskärmar, (sv. utgåva 1996)
HEJ!
Den 29 maj år 1453 föll så äntligen Konstantinopel. Efter en nära två månader lång beskjutning av de bastanta försvarsmurarna, lyckades de osmanska turkarna inta staden. Till sin hjälp hade man under hela belägringen haft en kanon, som avlossat kulor på bortåt 300 kilo stycket.
I vår del av världen hade kulor och krut dykt upp som ett nytt inslag i krigföringen redan på 1300-talet. Under de följande seklerna började europeiska skepp, bestyckade med kanoner, och europeiska arméer, utrustade med skjutvapen, lägga under sig allt större landmassor.
Så turkarnas förkrossande seger till trots: framtiden var Europas - mycket tack vare krutet. Och eftersom konsekvenserna av dess inträde i världen blivit så fördelaktiga för Europa, måste det naturligtvis ha uppfunnits av en europé.
En som tidigt förknippades med det svarta pulvret var en närmast mytisk, tysk munk: Svarte Berthold. Men om honom är informationen så knapphändig, att det är tveksamt om han ens har existerat. Följaktligen förpassades han också ut i periferin tämligen omgående.
Den brittiske filosofen och naturforskaren Roger Bacon var härvidlag ett bättre förslag. Han levde mellan 1214(?) och 1292, och var verksam i Paris och Oxford. Bland mycket annat är han en pionjär inom optiken; inte minst därför att han tog till sig den arabisk/judiska medeltida vetenskapen (främst från det nutida Spanien) och arbetade vidare utifrån den.
I ett verk från 1240-talet beskriver Bacon hur krut är en explosiv blandning av finhackat svavel, träkol och salpeter. Han tycks därmed vara först med en sådan precis redogörelse, och det gör honom till en viktig person i det här sammanhanget.
Hans beskrivning gäller dock troligen en kinesisk smällare. Detta fick snart en del att (motvilligt) misstänka att krutet kanske inte var en europeisk uppfinning - trots allt.
Och mycket riktigt: på kinesisk botten redogörs det för krutet redan i ett verk från 850-talet. På 900- och 1000-talet har det använts inom krigföringen där. Dels som brandpilar, dels i form av krutfyllda bomber som slungades iväg med katapult.
Ungefär hundra år senare (1128) hade kineserna även utvecklat handeldvapnet. I ett grottempel i provinsen Sichuan finns en relief på vilken en demon avfyrar ett gevär.
Sedan gick det undan. Blott två hundra år senare hade vi i Europa tagit till oss nästan allt det som kineserna utvecklat under sådan lång tid. Och 1571 besegrades osmanerna av spanjorerna i ett berömt sjöslag vid Lepanto.
Men först med att utnyttja krutet var vi alltså inte.
Att läsa vidare: Peter James & Nick Thorpe: Uppfinningar, Från antikens tandborstar till medeltidens fallskärmar, (sv. utgåva 1996)
Kommentarer
Trackback
