Vid sjön Roxen

HEJ!

Vreta kloster i närheten av sjön Roxen utanför Linköping är Sveriges äldsta kloster. Dess historia sträcker sig förmodligen ända tillbaka till sent 1000-tal och kung Inge d.ä. av den stenkilska ätten. Fast mycket kring den här tiden är ytterst osäkert. Källäget är minst sagt tunt (vilket för övrigt gäller hela den tidiga svenska - och alltså ej den skånska - klosterverksamheten). 
   Under 1100-talets första hälft tycks Vreta i alla fall ha varit ett kloster för benediktinnunnor. På 1160-talet övergick det till Cisterciensorden, som då utbredde sig över hela det katolska Europa. Övergången till den nya orden skedde med kung Karl Sverkerssons goda minne: han donerade bland annat Vreta kungsgård till klostret.
   Runt 1550 drog svenska kronan (det vill säga Gustav Vasa) in hela verksamheten. När de sista nunnorna dog trettio år senare revs de flesta av klosterbyggnaderna; dock inte kyrkan. 

  
image5                        

Klosterkyrkan har genom åren undergått åtskilliga om- och tillbyggnader; därav dess märkliga exteriör.
   Det började med att en treskeppig kalkstenskyrka med absidkor byggdes vid 1100-talets början. Denna del når man när man idag passerar genom vapenhuset (F) och ut i mittskeppet (D). Tornet restes senare samma sekel, och så även gravkoret (L) intill den södra korsarmen.
   Det ännu existerande, korsformiga koret (A) med sina tre fönster (symboliserande treenigheten) byggdes runt 1160. Då revs också det ursprungliga koret (med absiden). På 1200-talet ändrades långhuset och kryssvalven tillkom. En del av tornet monterades ned och koret höjdes. Samtidigt försågs södersidans exteriör med ytterligare ett gravkor.
   Det nuvarande, karakteristiska utseendet hade börjat utkristallisera sig. 
   I slutet av 1500-talet lät Johan III resa gravmonument över bl.a. Ragnvald Knaphövde (K) och Magnus Nilsson (L) inuti kyrkan. Det var ju en tid när ett för landet och ätten ärorikt förflutet eftersöktes med ljus och lykta. (Jfr med Johans bror kung Erik, som lyckades skrapa ihop tretton föregångare till sig själv med namnet Erik på Sveriges tron. Således blev han den fjortonde.)
   1663 anslöts ytterligare ett gravkor i barockstil (J) till den södra väggen, den här gången åt ätten Douglas på Stjärntorps slott. På 1700-talet återuppbyggdes tornet. Slutligen fick klosterkyrkan sin nuvarande form vid en omfattande restaurering 1915-17.

image7
   Svårare än så var det alltså inte.
   Att man upplever det som om kyrkan har två par korsarmar beror på att det i princip är två olika kyrkor (eller kyrkhalvor) som slagits ihop till en. Det andra paret korsarmar är helt enkelt det nuvarande korets tvärskepp (M). Och gravkoren som tillkommit genom seklerna är även de en del av denna "klippa & klistra-strategi". Sammantaget blir byggnadens spretighet i sig ett monument över dess brokiga tillkomsthistoria.
  Förvirrande? Inte det minsta. 
  Tills man kommer dit.
  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0