Patrik Godin

HEJ!

Ett lämpligt sätt att förklara varför något sker, är att söka dess orsak. Pilen far genom luften därför att någon har satt den i rörelse. De krafter, som till slut får den att falla till marken, är inledningsvis inte tillräckligt starka för att åstadkomma detta.
   Men frågar man Aristoteles är orsakerna till pilens rörelse, och fallande till marken, andra än vad exempelvis Galilei eller Newton skulle säga.
   Så vilken förklaring är egentligen den rimliga, den sanna, den rätta?
   Ja, knappast Aristoteles, skulle de flesta svara idag. Även om han har vissa poänger.
   Orsakerna till ett skeende kan således var flera. Men vilka av orsakerna som bäst förklarar skeendet, varierar även det över tiden. Detta tycks gälla inom rörelseläran. 
   Och det gäller i allra högsta grad i historien.
   Ett bra exempel är Gustav II Adolf, en av våra krigarkonungar. Varför krigade han egentligen så mycket? Varför gav han sig in i trettioåriga kriget?  
   Kort och gott: vilka var orsakerna?
   De var religiösa (ideologiska), har en del menat. Gustav II Adolf var kung i ett fundamentalistiskt land, och skydde blotta åsynen av papister. När nu ett krig dök upp som tycktes handla om just detta (protestanter mot katoliker) så låg det i hans blod att slåss på den "rätta" sidan.
   Knappast, invänder någon. För Sverige allierade sig ju med Frankrike, som var katolskt så det förslog. Nej, den främsta orsaken är snarare säkerhetspolitisk: Helst vill vi fred, naturligtvis. Men om inte vi anfaller dansken, polacken eller vem det nu är, så anfaller han oss. Kriget är ett nödvändigt ont.
   Nja, det uttrycks visserligen på det viset i källorna. Men de är främst att betrakta som propaganda från kungamakten själv, i syfte att få folk att satsa liv, lem och en penning på kriget. En gnutta källkritik ger vid handen att detta knappast håller som (enda) förklaring.
   Istället bör man nog infoga de ekonomiska drivkrafterna i analysen. Om Sverige lyckades förvandla Östersjön till ett svenskt innanhav, skulle vi få kontroll över den mycket lukrativa handeln där. Detta går knappast att bortse ifrån.
   Och så står vi där, med tre olika orsaker, som förvisso samspelar. Men ändock? Vilken ska man lägga störst vikt vid? Tja, de ekonomiska drivkrafterna, har det förefallit som de senaste åren.
   Ända tills nu.
   För i Sverker Oredssons nya, stora biografi över "Lejonet från Norden" lyfts plötsligt den religiösa aspekten fram på nytt - just när den verkade vara nästan utdöd.
   Gustav Adolfs legitimitet som kung låg i protestantismen, menar Oredsson, eftersom hans far, Karl IX, på sätt och vis hade usurperat tronen från katoliken Sigismund. Trettioåriga kriget var ur det perspektivet perfekt för att med kraft understryka Gustavs rätta plats i tillvaron: som hjältekonung över Sverige, och som den protestantiska lärans banerförare.
   Orsakshjulet snurrar på. Men vem har satt det i rörelse?