Patrik Godin

HEJ!

När jag skrev om Copernicus häromdagen, så fastnade jag plötsligt på ett ord, nämligen livhanken. Låter det inte lite väl käckt, nästan pilsnerfilmsaktigt, tänkte jag.
   Jo, kanske. 
   Jag konsulterade SAOL. Där omtalas livhanken som vardagligt. Nja, var det verkligen så jag ville ha det? Fast å andra sidan: det här är en blogg med ett par (hundra) läsare om dagen. På hur stort allvar får man egentligen ta sig själv?
   Sagt och gjort! Det fick stå.
   Googlar man på ordet får man ca 22 800 träffar. Oftast förekommer det i konstruktioner av typen klara eller rädda livhanken. Följaktligen kan man läsa om en älg som klarat livhanken tack vare en jägare. Om fiskar som gjort detsamma genom att släppa väder (SVD 21/6 2006).
   Men livhanken används också i betydligt allvarligare sammanhang. I en text som handlar om världssvälten konstaterar man att hundratals miljoner människor "kämpar...för att  klara livhanken." 
   Frågan är om uttrycket är så väl valt i just det fallet?
   I Svenskt språkbruk nämns även konstruktioner som rädda livhanken på ngn samt ngn är rädd om livhanken. De två senare torde dock vara ovanligare.
   Etymologiskt härstammar ordet från liv och hank, och det första belägget är daterat till 1757. Hank är ett slags band eller vidja som används för att binda samman störarna i en gärdesgård. Ursprungligen hänger det ihop med den vidjering i form av ett handtag, som dragstången till en kälke eller en plog hakades fast vid. Vanligast idag är väl dock att hanken förekommer i uttrycket inom stadens hank och stör (= gränser).   
   Utifrån detta kan man ju hur som helst dra slutsatsen att rädda livhanken på ngn egentligen betyder något i stil med 'att hjälpa någon att hålla fast sig i livet', 'att kroka sig kvar i tillvaron'.
   Och det låter ju så där lagom vardagligt.
   Kanske är det inte så tokigt att börja använda ordet i mer seriösa sammanhang, trots allt.