Listan

HEJ!

Jag hakar på en trend och levererar härmed en lista. Ämnet är något så upphetsande som "det svenska språkets största stilister". Fem namn, utan inbördes rangordning. Massor av skribenter som inte kommer med. Väldigt modernt inriktad. Hade jag skrivit listan om en timme, skulle den förmodligen sett annorlunda ut.
   Hur som helst, här är den:

  • Olof Lagercrantz. Den sene Lagercrantz påminner en del om Ivar Lo Johansson och Eyvind Johnson. Det är vackert, avskalat, uttrycksfullt och lågmält. Den tidige Lagercrantz (ex. i boken om Dagerman) är för närvarande svårforcerad. Men från sjuttiotalet och framåt så gnistrar det av medvetet återhållen energi.

  • August Strindberg. Ett föga spektakulärt val. Men det är svårt att inte fascineras av hur tätt ihop lynne och stil tycks sitta hos Strindberg. Man får intrycket, att om han satt och skrev och en geting stack honom, så skulle det genast ge utslag i språket. Ordval, konstruktioner och antalet utropstecken skulle med ens förändras i smärtans närvaro... Fast naturligtvis stämmer inte detta, behärskningen är nog lika stor som hos Lagercrantz. Men att få det att se ut som om vartenda ord är beroende av dagsformen - det är en konst som få behärskar bättre än Strindberg.

  • Selma Lagerlöf.  På sitt sätt ett lika väntat val som Strindberg. Men Lagerlöf är författare till en av den svenska litteraturens mäktigaste romaner, Kejsarn av Portugallien. Och även om den inte bara lever av sitt språk, så är språket en del av kraften i boken. Allt i den - stilen inkluderad - verkar så enkelt. Det är det som är hemligheten.

  • Astrid Lindgren. Stryker man bort en del av för barnboken nödvändiga tillrättalägganden (av typen "På den tiden, förstår ni") så är Lindgrens bästa texter ett under av koncentration och rytm. Tar effektivt död på myten att satsradningar är ett skrivfel bland många.

  • Horace Engdahl. Vet jag egentligen inte vad han har här att göra. Karln är onekligen språkbegåvad; hans vokabulärs bredd överensstämmer misstänkt väl med antalet ord i Svenska Akademiens ordlista. Samtidigt finns det något studentikost och lite pipskäggsaktigt i hans sätt att häva ur sig ord och uttryck, som knappast är allmängods. Fast där någonstans ligger också det intressanta i hans stil. Den är förläst och förlöst på samma gång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0