Patrik Godin

HEJ!

Jag tror det var Kerstin Ekman som sa, att man i sin läsning bör tänka 3-1. Ja, hon uttryckte sig inte riktigt så vanvördigt förstås. Men vad hon menade var att man bör försöka läsa ett modernt verk på tre klassiker. Annars är det lätt att man fastnar i klassikerna, och tappar bort nuet.
   Eftersom Kerstin Ekman är en klok människa beslöt jag mig för att följa hennes råd. Jag bad en bibliotekarie leta fram en av årets mest omtalade böcker. Den är skriven av en manlig författare som kan sägas vara i ropet. Han är född i slutet av sjuttiotalet, och han har vad jag förstår ett par böcker bakom sig.
   I torsdags fick jag hans senaste roman i min hand; i fredags började jag läsa.
   Det höll i hundrafemtio sidor. För igår - måndag - lämnade jag tillbaka den.
   Författaren är otvivelaktigt begåvad, inte minst språkligt. Problemet är bara att han fortfarande tycks vara i färd med att utforska sin begåvning. Som det är nu kastar den omkring med honom, tar honom med på emellanåt rätt bländade utfärder - men också på en hel del mördande tråkiga luftsprång.
   Det blir ord, ord, ord. Det blir litteratur om litteratur, språk om språk. Och till slut är väl tanken att det hela ska klappa ihop - vilket det också gör, om man nu ska tro de recensioner jag har läst.
   Är det här då bara gnäll? Ett mossigt och krampaktigt försvar för äldre litteratur? Nej, jag har läst kanoniserade verk som är ännu värre. Och jag kommer säkert läsa den här författaren igen. Jag ser faktiskt fram emot den dag då han inte längre jagar runt hela tjugokilometersslingan, på jakt efter sin begåvnings utmarker.
   Förhoppningsvis kliver han förr eller senare ur elljusspåret, och sätter sig under ett träd och röker.