Patrik Godin

HEJ!

Göran Perssons memoarer Min väg, mina val har just släppts. Idag söndag kommenteras de av Niklas Ekdal på ledarplats i DN.
   Efter några positiva, inledande ord når Ekdal fram till en kritik av Persson - och av den socialdemokratiska historieskrivningen - som är ganska vanlig numera. 
   Bakgrunden till den kritiken ser ungefär ut så här:  
   För trettiofem år sedan låg Sverige på en topplacering i världen vad avser ekonomiskt välstånd. Ända sedan andra världskrigets slut hade industrin mer eller mindre gått på högvarv. Arbetskraftsinvandring hade krävts för att produktionen inte skulle tappa fart.
   Samtidigt hade rekordåren inte fört med sig ökade klyftor. Tvärtom var skillnaden mellan rik och fattig, och mellan män och kvinnor, vid en internationell jämförelse förhållandevis liten.  
   Bygget av välfärdsstaten, folkhemmet ägde rum parallellt med det ekonomiska undret.  
   Under hela den här perioden satt det socialdemokratiska partiet och dess ledare vid makten: Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme. Mycket av deras program kunde därför genomföras. Den offentliga sektorn svällde, skattetrycket steg, näringslivet reglerades från statligt håll, fördelningspolitiken framstod som närmast radikal.
   Summa summarum: Socialdemokraterna skapade det moderna Sverige.



Enligt Ekdal (och en hel del andra) är det dock felaktigt - på gränsen till historieförfalskning - att ge socialdemokratin hela äran av att ha frambringat den svenska välfärdsstaten. 
   För det första var läget ytterst gynnsamt efter andra världskriget. Sverige hade stått utanför kriget och kunde därför bidra till Europas uppbyggnad från allra första början. Socialdemokraterna kom med andra ord till ett dukat bord. Även om Högern hade suttit vid makten hela tiden, så hade ett framgångsrikt Sverige vuxit fram.
   Det gick liksom inte att misslyckas.
   För det andra (vilket Ekdal dock inte nämner vid just det här tillfället) hade Socialdemokraterna inte egen majoritet. De var beroende av andra partier för att kunna genomföra sin politik. Vanligast var att man fick hjälp av Bondeförbundet (dagens centerparti). Under 50-talet bildade man exempelvis koalitionsregering med dem.
   Ekdal påpekar även att Persson och Socialdemokraterna inte bara tar åt sig äran av att ha rest folkhemmet på egen hand. De ger också borgarna skulden för att ha raserat det. 
   Under regeringen Bildt, 1991-94.
   Naturligtvis finns det en alternativ historia att skriva även här. Ekdal menar bland annat att det snarare var den hårda statliga regleringen av näringslivet som låg bakom 90-talskrisen i Sverige. Och eftersom Socialdemokraterna bar ansvaret för regleringen, så bär de också ansvaret för den nuvarande rötan i folkhemmet.
   Vem sa att historia bara används som vapen på Balkan?