Till fots genom bloggalaxen

HEJ!

Något har hänt med bloggen. För i SAOL från 1998 (12:e uppl.) finns inte ordet med. Men i förra årets upplaga har det letat sig in. Och det beskrivs som en "personlig DAGBOK PÅ WEBBEN SOM UPPDATERAS KONTINUERLIGT och är öppen för kommentarer."
   Mycket av detta stämmer naturligtvis. En blogg finns på nätet och den upp-dateras (förhoppningsvis) då och då. Inläggen läggs upp kronologiskt. Oftast är det också möjligt att gå in och kommentera dem; varpå bloggaren håller med, argumenterar emot, ryter till eller gottar sig i någon typ av beröm. 
   Utrymmet för kommentarer leder till att läsarna av en blogg bjuds in på ett mer direkt sätt än när de tar del av en bok eller en tidningsartikel. Eventuellt kan ett slags dialog uppstå - vilket är något av bloggens signum. Och bloggarens önskedröm.
   Så långt inga tveksamheter alltså.
   Men definitionen i SAOL innehåller ju även ledet 'personlig dagbok'. Det torde väl, vid sidan av tidsaspekten, ge associationer till den öppenhjärtiga monologen, till det känslosamma och litet hemliga.
   Det är inte för inte som mången dagbok varit försedd med lås.



   Frågan är bara hur väl sådana associationer stämmer in på de otaliga nät-dagböcker, som för närvarande svävar omkring därute i rymden.
   Förvisso finns det gott om självutlämnande bloggar, som tangerar det privata. Camilla Läckbergs är en sådan. Bilder på släktingar och barnens födelsedagstårtor, korta rapporter från resor, från den dagliga kampen mot en värdelös dator, svar på frågor om en skilsmässa - allt finns med.
   Peter Englund tar även han inte sällan avstamp i det personliga (om än inte i det privata). Men ganska snart lösgör sig hans texter och landar slutligen i något mer allmängiltigt. Målningen av ett tak länkar vidare till Bruce Chatwin. Rotandet bland gamla papper mynnar i en utläggning om minnets funktioner. Hans blogg kan därför näppeligen karaktäriseras som en dagbok i gängse mening.
   Rimligtvis lägger det faktum att andra har tillgång till bloggen - att låset så att säga är uppbrutet - ofta hämsko på de mest privata utgjutelserna. Det är inbyggt i själva arenan på vilken texten (eller bilden) ska vistas. 
   Men uttrycket 'personlig dagbok' är olyckligt också av andra skäl.
   För det finns även en tendens mot att allt fler bloggar nischar sig. Några handlar om journalistik, skrivande eller litteratur; andra om dataspel, erotik, musik, konst, bilar eller fotboll. Och det enda som påminner om dagbokens logik på dessa sidor är att inläggen är sorterade i tidsföljd.
   Bloggandet är följaktligen på väg att utvecklas till något, som knappast kan ringas in med hjälp av ett enstaka textmönster (som ju en benämning som 'dagbok' ytterst är ett exempel på). Kanske måste man i slutändan inrikta sig på det rent tekniska: ett verktyg för kronologisk publicering av texter, bilder m.m. på nätet.
  Således är det heller inte alltför djärvt om man påstår, att ordet blogg nog kommer att definieras annorlunda i nästa upplaga av SAOL. Och tur är väl det. För orden och deras innehåll förändras ju ständigt.
   Den dag språket koagulerar för gott, fyller det snart inte någon annan funktion än att utgöra en beskrivning av en värld, som redan varit.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Att bloggar inte är "privata dagböcker" är din egen ett bra exempel på. Man får ju inte reda på nånting om dig...

2007-09-05 @ 09:42:26
Postat av: Patrik

Tro mig - du har inte missat nåt.

2007-09-05 @ 10:24:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0