Patrik Godin

HEJ!

Ett av de tidigaste, ännu bevarade breven av Stig Dagerman är ställt till hans far. Dagerman växte upp hos sina farföräldrar i Älvkarleby, och i november 1932 skriver den då nioårige Dagerman till fadern i Stockholm:

Kära far, jag mår bra hoppas du gör det samma. Det går bra för mig i skolan. I morse gick jag upp kl. halv sex, Henning [Dagermans farbror] väckte mig då. Jag har börjat låna böcker i skolan, den boken som jag lånade först hette Booker varshington.

 (Stig Dagerman, 1923-1954)

Den 5 november 1954 tog Dagerman sitt liv. Självmordet föregicks av en lång period med depressioner, skrivkramp och självmordsförsök.
   Två veckor före sin död skriver han i ett brev till skådespelerskan Inga Landgré:

Den gudomliga kärleken? Det är väl den som ska göra oss fria. Jag läste hos en katolik om någon som ingen såg, därför att han gömde sig i ljuset. Hade vi ändå ett ljus att gömma oss i.

Det är lite drygt tjugo år mellan dessa två brev. Men där ryms en hel levnad: två äktenskap, barn. Romaner som Ormen (1945) och Bröllopsbesvär (1949). Reportageboken Tysk höst (1947). Dramerna Skuggan av Mart (1948) och Den yttersta dagen (1952). 
   Noveller, dagsedlar, tidningsartiklar i syndikalistpressen. Ännu fler dramer, ännu fler romaner. Priser, resor. -
   Tempot i Dagermans liv är högt. Från det tidiga mötet med litteraturen - i barndomsbrevet - löper en rak linje ända till slutet. I det sena brev som citerades ovan talar han även om Herman Hesses Stäppvargen.
   Så att rama in Stig Dagerman med hjälp av hans egna ord, är inte en helt vilseflugen tanke.