En slav utan funktion



Målningen här ovan är utförd av Gentile Bellini (d. 1507), bror till den mer kände Giovanni Bellini. Den är betitlad Korsets mirakel på San Lorenzobron, och den återges bland annat i första bandet av Dick Harrisons stora verk om ofrihetens historia.
   Målningen intresserar Harrison därför att en slav av afrikanskt ursprung finns med till höger i bilden. Han står invid en kanal i Venedig, till synes sysselsatt med att tvätta kläder.
   Harrison skriver:

Den svarte fyller ingen egentlig funktion mer än som en naturlig utfyllnad på duken. Han är där eftersom han förväntas så vara. På Bellinis tid var slaveriet en del av vardagen, i Venedig som i så många andra sydeuropeiska städer. (s. 274)

Att detta är historiskt korrekt tvivlar jag inte på. Däremot är det lite väl förenklat att påstå att slaven inte fyller "någon egentlig funktion". I själva verket fyller slaven flera funktioner.
   Rent hantverksmässigt kan en konstnär åstadkomma djup och dramatik, rytm och rörelse i en målning på många sätt. Ett är att utnyttja skuggor och ljus (såsom Rembrandt). Ett annat att låta olika färger harmoniera med och brytas mot varandra. Ett tredje är att "lämna kvar" penselföringen i färgen (som hos Van Gogh).
   Till detta kommer naturligtvis perspektivet: geometriska figurer, olika storlekar på tingen (större i förgrunden, mindre i bakgrunden) osv.
   Och därmed är vi framme vid några av slavens "funktioner". För hans mörka hud samspelar med övriga mörka partier i målningen, samtidigt som den kontrasterar mot de ljusa ytorna (i ex. husfasaderna och i kläderna hos de kyrkans män som står på bron och kanalstränderna).
   Dessutom hjälper slaven till att ge målningen djup, genom att (tillsammans med bl.a. byggnaderna och bron) bilda en triangel, eller rättare ett slags tunnel som mynnar i huset i bakgrunden. Slaven befinner sig i närheten av centrallinjen, och det är svårt att inte på ett tidigt stadium lägga märke till honom.
   Däremot går det givetvis inte att hävda att slaven spelar någon avgörande roll rent motiviskt. På så sätt har Harrison en poäng. Bellini verkar ju vara lika intresserad av folklivet som av korsets mirakel. Och i det folklivet utgör slaven ett naturligt inslag, varken mer eller mindre.
   Måhända var det så att slaven inte på något sätt väckte uppmärksamhet i sin samtid. Men att han finns där utan någon som helst anledning, stämmer inte helt. Det handlar bara om från vilket håll man närmar sig målningen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0