Olika spår, samma människa
I förordet till sin klassiska biografi över Erik XIV, slår Ingvar Andersson fast vilka spår av en människa som biografen har att arbeta med. Något förenklat kan man säga att dessa är:
Vad personen gjort
Vad personen sagt (och skrivit) i officiella sammanhang (kungörelser, propagandaskrifter, tal)
Vad personen sagt (och skrivit) "privat" (brev, dagböcker)
Vad andra människor sagt (och skrivit) om personen.
Fällor som många har tenderat att gå i, inte minst innan källkritiken slog igenom inom historieämnet, är att lägga för stor vikt vid det officiella - eller vid andra människors (många gånger ensidiga) iakttagelser. Detta kan exempelvis sägas vara fallet med äldre skildringar av Gustav Vasa.
Levde föremålet för biografin för väldigt länge sedan, kan dock privata brev och liknande vara mycket svåra att komma över, om de nu ens existerar. Dessutom är gränsen mellan privat och officiellt inte sällan flytande.
(Erik XIV)
Som alltid avgör källornas antal och beskaffenhet hur djupt historikern kan nå. Men bilden av den avporträtterade kan aldrig bli helt tydlig. Ingvar Andersson konstaterar att de "skiftande belysningarnas samspel [dvs. punkterna ovan]" som bäst kan bidra till "att ge bilden ett slags stereoskopiskt liv".
Kung eller inte kung - närmare än så kommer man inte.
Kommentarer
Trackback
