Patrik Godin

I charken ligger uppradade glänsande filéer av olika fisksorter; bland dem helgeflundra. Intuitivt vill jag ändra till hälleflundra. Fast sen slår det mig att bägge varianterna är gångbara, och att jag faktiskt sett stavningen 'helgeflundra' förut. Många gånger.

Och egentligen passar den väl så bra - om inte bättre. För ordets förled är bildat av helig (efterleden flundra är besläktad med 'flat'.) Helgeflundran är alltså en 'helig fisk'. Vilket betyder att den var tillåten mat under den katolska fastan.

Fastan föregår som bekant påsken i kristen tradition. I Matteusevangeliet omtalas hur Jesus fastar 40 dagar i öknen i och med sitt dop. Många andra religioner har även de fastetider, som judarna på försoningsdagen och muslimerna under Ramadan.

Regler om vad som är tillåtet och hur länge fastan ska pågå skiljer sig förstås åt. Men gemensamt är ofta att vissa födoämnen laddas med ett särskilt innehåll; antingen är de förbjudna, eller också ingår de på något sätt i en rituell måltid.

Inom den kristna kulturen gällde begränsningarna ett alltför vidlyftigt frossande i allmänhet, och ett intag av kött i synnerhet. Istället fick man bland annat hålla till godo med fisk.

Exempelvis helgeflundra.