En stridsvagn som stridsäpple
För några år sedan hamnade jag i en dispyt. Ämnet var stridsvagnar. Jag höll på ryssarnas T-34, min antagonist på tyskarnas Panther. Vi dunkade varandra i huvudet med fakta: kanonkalibrar, maxfarter, skydd.
Problemet var naturligtvis - som alltid - att vi talade förbi varandra. Han tänkte sig ett slags tornering: T-34:an och Panthern uppställda mitt emot varandra på ett öppet fält.
Själv föreställde jag mig en lerig, myllrande östfront. Massor av stridsvagnar som kör fast, som bombas sönder och beskjuts med pansarvärn. Och då var ju den ryska vagnen att föredra. Den var rörligare, smidigare och framför allt lättare att ersätta.
Begrep han inte det?
Nej. Därför att för honom var det vagn mot vagn som gällde. Det var de enda omständigheterna som betydde något.
Så här i efterhand ger jag honom gärna rätt. Det bekymrar mig inte det minsta. Vad som är värre är att jag alls hamnade i en sådan diskussion. Att jag med näbbar och klor försvarade en stridvagnsmodell (och en rysk dessutom). Vi skrek nog till och med åt varandra. Folk stannade och tittade.
Och jag stod upp för min T-34. Frågan är bara varför.
Kommentarer
Trackback
