Svenska krusbär
I DN skriver idag Ola Larsmo om svenska värderingar. Han gör det med anledning av moderaternas förslag om ett kontrakt för nyanlända immigranter och asylsökande. Syftet med kontraktet, enligt partisekreteraren Per Schlingmann, är att "överföra viktiga svenska värderingar om jämställdhet och så vidare".
Larsmo resonerar kring problemet att över huvud taget definiera några värderingar som typiskt svenska. FN:s deklaration om de mänskiga rättigheterna, exempelvis, stöds av många i det här landet. Men vidare svenska är de ju inte.
Sedan gör Larsmo ändå ett försök att fånga vinden. Som brukligt är ger han sig ned i den svenska historien. Han fastnar för svenskt 1600-tal - vilket han inte är den förste att göra. Men det han pekar på där är ståndscirkulationen och ett slags "rudimentär skolutbildning för alla".
Den där skolutbildningen kan man väl ha sina åsikter om. Den syftade snarast till att göra menigheten underdånig, till att mata den med den auktoritära, lutheranskt-fundamentalistiska enhetsstatens andliga bröd.
Fast å andra sidan är det kanske vad det svenska skolväsendet sysslar med än idag, även om spisen varierar?
Till slut fastnar Larsmo för jämlikhet. Det är för honom en värdering som utmärker (borde utmärka? Han svävar något på målet) vårt land. Även det sättet att se på svensk mentalitet har äldre anor. Dock brukar 'jämlikhet' då bytas ut mot 'demokrati'. Och de historiska aktörerna brukar bli frihetstörstande bönder från något slags mytisk tid, som till icke ringa del är en romantisk uppfinning ("Odalbonden").
Någon slump är det knappast, för att avrunda, att Ola Larsmo just idag för en diskussion om de svenska värderingarna. Eller att han hämtar stöd för dessa i Stormaktstiden. För som bekant finns det en del grupper som i eftermiddag och ikväll gärna vill visa upp sin syn på svenskheten inför omvärlden. De gör det med hjälp av Karl XII - en kung som de dock förvandlat till en idealbild. Av sig själva.
Kommentarer
Trackback
