Stilen som vapen

Det är en iakttagelse som är långt ifrån ny. Men varje gång man åter får den bekräftad för sig, så gör styrkan och sanningshalten i den sig påmind på ett sätt, som om man aldrig hade tänkt på det förut.

Nämligen detta: att de litterära verk, där stil och ämne nästan totalt går upp i varandra, av ren oundviklighet måste bli bestående.

Därför lever ännu idag Faulkners The Sound and the Fury, Flauberts Madame Bovary och Hjalmar Bergmans Herr von Hancken.

Och jag skulle bli förvånad om inte detsamma en gång kommer att kunna sägas om Joan Didions Ett år av magiskt tänkande.


Det är en bok om sorg, om att handskas med - nej, överleva sorgen. Den 30 december 2003 mister Joan Didion sin man sedan 40 år, och boken handlar om året som följer på den händelsen. Parallellt med Didions arbete för att finna sig själv igen, för att inte bokstavligen krossas av minnenas tyngd, får vi följa hennes dotters kamp med sin egen bräckliga hälsa. Det senare spåret innebär en rörelse framåt: hur ska det gå för dottern, Quintana, ska hon överleva, ska hon bli bra?

Men det förra spåret, minnenas makt, handlar om repetition, om omtagningar och variationer. Det beskriver snarast en virvel, där Didion gång efter annan överväldigas av hågkomster och ekon från sitt långa äktenskap. Ett hotellrum, en gata, ett visst datum: allt slungar med obönhörlig kraft Didion bakåt i tillvaron. Till en tid som var, och som aldrig kommer åter.

Och det är här stilen kommer in. För hennes stil präglas även den av ett slags trevande och grävande cirkelrörelser. Hon skriver sig fram (eller tillbaka) till en punkt där hon kan vistas, ja härda ut, trots att hennes liv har slagits i spillror. Hennes sökande efter en framkomlig väg sitter lika mycket i prosan som i ämnet. Och som läsare kommer man snart på sig själv med att inte ligga riktigt rakt. Med att sväva.

Fullständigt utelämnad har man plötsligt ingenting annat att förlita sig på än Didions penna. Hennes kamp har blivit vår. Men vi står utan vapen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0