Konsten att börja en berättelse

HEJ!

"En morgon när Gregor Samsa vaknade ur sina oroliga drömmar, fann han sig förvandlad till en insekt."

Så börjar Franz Kafkas novell Förvandlingen (Die Verwandlung) från 1915. Och man kan inte undgå att fråga sig: är det möjligt att börja en berättelse på ett mer vidunderligt sätt? Mera rakt på sak? Mer spektakulärt?
   Ja, givetvis. En del skulle till exempel hävda att inledningen till Kafkas postumt utgivna roman Processen (1925) är snäppet värre. Eller att upptakterna till Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga och August Strindbergs Hemsöborna är minst lika rappa och eleganta. Och visst är väl öppningen på Leo Tolstojs Krig och fred betydligt mer majestätisk?  
   Eller?
   Tja, vad som är bäst, näst bäst och så vidare är kanske till sist en bisak. Eller åtminstone en fråga om personlig smak. Det som passar för stunden, det som griper tag i en just nu - på det vill vi lägga vår röst.
   Men vad som gör Kafkas anslag så utomordentligt starkt är, tror jag, de krav som det omedelbart ställer på läsaren. Här har vi att acceptera ett universum vars fysikaliska lagar uppenbarligen skiljer sig från våra (för människor förvandlas faktiskt inte till insekter, eller Ungeziefer = skadedjur, som det står i originalet).
   Fast samtidigt blir vi snabbt varse att berättelsens händelser, miljöer m.m. på något plan trots allt är omedelbart igenkännbara. Karaktärerna lever ungefär som vi, de äter, sover, har drömmar, förhoppningar och sin beskärda del av besvikelser. Som vi. Språket i Förvandlingen är sakligt, nyktert, torrt registrerande. I den citerade inledningen konstateras bara faktum.
    Så slutsumman blir att allting i Gregor Samsas värld är smått overkligt - och ändå verkligt och vardagligt på samma gång. Och det är inledningen som skoningslöst tvingar oss att godta detta.
   Varför? 
   Därför att berättelsens alla personer gör det! De accepterar en efter en sakernas tillstånd utan att ifrågasätta; snart handlar och reagerar de enbart utifrån denna givna förutsättning:
   Gregor - en tämligen ordinär människa, en hårt arbetande familjeförsörjare - är numera en insekt.
   Visst kunde man tänka sig att Kafka låtit Gregor och hans familj reagera mera "normalt"; dvs. Kafka kunde ha låtit dem tvivla på sina sinnens fulla bruk, undra huruvida allt var en dröm, ett skämt, ett apspel. På det viset hade författaren lätt kunna lägga sin berättelse till rätta under de första två sidorna. Då hade han också tagit läsaren vid handen och sagt: häng med nu, det här är skruvat och overkligt, jag vet. Men varken du, jag eller berättelsens olika personer tror egentligen på det.
   I samma ögonblick hade novellen varit död.
   Nu lever den istället vidare för varje läsare som, efter inledningen, fullt ut går med på att det här är den enda verklighet som för tillfället bjuds. Därmed blir Gregor Samsas öde också hennes; därmed får Förvandlingen relevans även för andra än sin upphovsman.


Kommentarer
Postat av: qi

Hej!
Hittade hit via Bodil Malmstens gästbok. Synd att texten är så liten i din blogg, jag kan inte läsa vad som står här. Fast det verkar intressant...

2007-07-14 @ 08:53:52
URL: http://qi-izaella.blogspot.com/
Postat av: Patrik

Allt går bara man vill...

2007-07-14 @ 11:14:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0