Patrik Godin

Världen krymper. Och man kan – litet smått hädiskt – fråga sig när det började. Var det när Egypten enades under en centralmakt för 5000 år sedan? Eller när Alexander den store ryckte fram genom Främre Orienten på 300-talet f. Kr.?

Resultatet av Alexanders framfart blev ju den kulturblandning, som går under namnet Hellenism. Den avspeglades i ett synnerligen vitalt vetenskapsutbyte i staden Alexandria i Egypten, där bland annat Euklides verkade. Alexander gick även så långt i sin iver att förena öst och väst, att han lät sina soldater äkta, enligt uppgift, 10 000 persiska kvinnor.

Några århundraden senare hade romarnas imperium växt till sig ordentligt. Och de betraktade kommunikationer och smidiga transporter som så viktiga, att de byggde vägar och förbindelseleder som stått sig in i vår tid. Varor av alla de slag strömmade från imperiets utkanter in i dess hjärta, patriciernas Rom.

På romarna följde sedan islams expansion; därpå mongolinvasionerna under det från europeisk synpunkt smått kaotiska 1200-talet. Men mongolerna öppnade upp en korridor mellan Europa och Fjärran Östern, vilket fick till följd att det civilisatoriskt högt utvecklade Kina flyttades ett par steg närmare den europeiska horisonten.

När sedan turkarna proppade igen den korridoren, hade européerna fått en sådan smak på det ”orientaliska”, att de genast sökte andra vägar till Österlandet. Resultatet blev Columbus, da Gama, Magalhaes och övriga sjöfarare.

Och därmed hade mänskligheten nått fram till en punkt, där världen var på väg att bli i det närmaste överblickbar. Kartor ritades, sjöfartsteknik utvecklades, navigeringsinstrument förfinades.

Fortfarande fanns dock fläckar på kartan. Fortfarande var världen så pass stor att den för gemene man framstod som främmande, farlig och ofta också fördomsfullt exotisk bara en bit bortom husknuten.

* * *

Men så kommer 1800-talet. Och en explosion sker, inte minst på teknikens område. Ångbåtar börjar trafikera haven. Suezkanalen byggs. Järnvägsräls läggs som ett gigantiskt nät över kontinent efter kontinent. Tropikmediciner och snabbskjutande gevär gör det möjligt att färga kartornas blinda fläckar; inte minst gäller det Afrika. Att resa jorden runt på 80 dagar framstår som äventyrligt och svårt, men är snart allt annat än Science Fiction.

(Ericssontelegraf, 1880-tal)

Och det är inte bara människor och varor och valutor som flödar. Även nyheter, tankar, ord och erfarenheter slungas mellan världsdelarna. Folk läser tidningar. Kablar läggs under vattnet, dras mellan stolpar till lands. Nyheten om en skjuten amerikansk president, om att en försvunnen skotsk missionär påträffats vid liv på östra stranden av Tanganyikasjön, når fler människor på kortare tid än någonsin förr i historien.

Så ja – världen hade börjat krympa för länge sedan. Men på 1800-talet sker det med en tidigare aldrig överträffad hastighet.