Patrik Godin

HEJ!

Isaac Grünewald (f. 1889) är en konstnär som det är lätt att omedelbart tycka om. Färgerna i hans målningar är lyriskt lysande, nästan grälla. Blått och gult, grönt och rött förs samman på ett sätt som - åtminstone i vår färgälskande tid - kan uppfattas som ytterst dekorativt.
   Hans motiv spänner ofta mellan det uttalat dramatiska och det erotiskt kittlande. Rytmiskt arrangerade, nakna kroppar, mytologiska väsen, människor i färd med att utforska sina egna öden - allt finns med.
   Inte sällan på en och samma gång. 
   Och samtidigt - mitt i detta myller av figurer och händelser, av medvetet utmanande, explosiv kolorit och anatomiskt omöjliga poser - så pulserar målningarna av en flyhänthet, av en skissartad, lite rundnätt stil som kan tyckas nonchalant och oprecis.

  (bildkälla)

   Så att Grünewald gjorde skandal 1909 när han ställde ut med De unga på Hallins Konsthandel i Stockholm, är inget att förvåna sig över. 
   Allt det som idag gör honom så tilltalande var detsamma som retade gallfeber på den dåtida kritiken och publiken. Numera har vi lärt oss modernismens formspråk, det utgör vår estetiska grundklang, är den fond mot vilken vi prövar det okända och nya.
   Men när Grünewald studerade för Henri Matisse i Paris åren 1908-11 (tillsammans med blivande hustrun Sigrid Hjertén) kom han i kontakt med de omvälvande krafter som satts i rullning nere på kontinenten: inom litteraturen, musiken och måleriet.
   Han mötte modernismen, som då var någonting suspekt och främmande.
   Vad Grünewald sedan gjorde var helt enkelt att åka hem till denna vår avkrok i Europas utmarker och säga:
   - Se här vad jag har lärt mig. Det är för övrigt detsamma som alla andra pysslar med. Håll till godo!
   Detta hjälpte nu föga; men han var å andra sidan i gott sällskap. För samma motstånd som 1909 mötte Grünewald och några av hans målarkamrater, hade tidigare Matisse, Picasso och andra likasinnade fått känna på. En kritiker hade efter en utställning 1905 gett den nya stilens konstnärer beteckningen les fauves (vilddjuren).
   Senare i sin karriär närmade sig Grünewald ett mer realistiskt sätt att måla. Färgerna och dramatiken tonades ned, kropparna stillnade, ansiktena fick stänk av tydlighet. Nu hade han för länge sedan blivit accepterad, för att inte säga hyllad, av kulturetablissemanget. 1932 blev han professor vid Konst-högskolan, en post som han satt på i tio år.
   När Isaac Grünewald dog i en flygolycka 1946, hade modernismen redan påbörjat sin bana in i de svenska hemmen. 



P.S. På Skissernas museum i Lund finns den största samlingen av Isaac Grünewald i Sverige. Det är väl värt ett besök.