Patrik Godin

Hagia Sofia i Istanbul.

På den här platsen har stått såväl ett Apollotempel som en basilika. På 500-talet - under kejsare Justinianus - uppfördes stora delar av det som blev en av den grekisk-ortodoxa kristendomens viktigaste kyrkor. Efter att Mehmet II hade erövrat Konstantinopel 1453 omvandlades kyrkan till sultanmoské. Och så - slutligen - utropades Hagia Sofia till museum av den inte alltid så religionsvänlige Kemal Atatürk. Det var 1934.

På så vis är Hagia Sofia också ett monument över det här områdets historia. I själva väggarna möts kristet och muslimskt, hedniskt romerskt och antikt grekiskt. Idag vallfärdar människor hit för att imponeras av den mäktiga exteriören, med minareterna och kupolen. Intrycket av väldighet förstärks också när man väl befinner sig inuti byggnaden. De fyra massiva pelarna som bär upp kupolen, arkaderna, marmorblocken. 

Men till det kommer även en skörhet som liksom balanserar all monumental tyngd: ljuset som sipprar in genom de målade fönstren, det spröda bladguldet i mosaikerna, de sirliga islamiska mönstren på kakelplattorna.

Sedan kan man ju inte låta bli att fastna för det vikingaklotter som finns på en av balustraderna i det övre galleriet. Vad som egentligen står där - i runinskrift - är högst osäkert; likaså tidpunkten när det ristades in. Namnet 'Halvdan' har man lyckats dechiffrera. Men inte mycket mer. Dateringarna skiljer sig från 800- till 1000-talet.

Klart är i alla fall att de osystematiskt klottrade runorna, numera skyddade av en plastskiva, sätter fantasin i rörelse. Förmodligen har de satts dit av någon medlem ur väringagardet - alltså den kejserliga livvakt av vikingahärkomst som var verksam i Konstantinopel för tusentalet år sedan.

Men i vilket sammanhang? Och varför?

Är skriften ett uttryck för en uttråkad soldats meningslösa kladdande under en dyster ceremoni? Eller har den en djupare innebörd än så? Idag kallas den för "Viking's graffitti" av museet, vilket tyder på att den förstnämna hypotesen är den som anses som mest gångbar. Men säker kan man så klart inte vara.

Vad säger Dan Brown?