Patrik Godin

Fredagen den 27 mars 2015 bestämde en domstol i Lublin, Polen att författaren, pedagogen och läkaren Janusz Korczak inte dog 9 maj 1946. Istället dog han i Treblinka 7 augusti 1942. Datumet för hans död hade varit känd sedan tidigare, eftersom Korczak ledde en av andra världskrigets mest omtalade marscher: på morgonen 5 augusti 1942 gick han, tvåhundra barn och några ur personalen vid det barnhem han drev i Warszawas getto till uppsamlingsplatsen för vidare transport till Treblinka. När de nådde fram till förintelselägret mördades Korczak, hans medhjälpare och barnen omgående.

Att datumet för Janusz Korczaks död från början lagts nästan fyra år för sent har att göra med att polska myndigheter daterade alla dödsfall som inte officiellt dokumenterats till ett år efter krigsslutet. Det tog tre år av domstolsförhandlingar att få just det här datumet ändrat.

Det finns vittnen till marschen genom gettot. Enligt vissa av dem var barnhemsbarnen uppklädda och bar leksaker och böcker i händerna och standar med en karaktär ur en av Korczaks berättelser. Ett av barnen spelade fiol. SS-män slog efter dem med piskor och sköt rätt ut i luften. Korczak ska även ha erbjudits hjälp med att fly men avböjt eftersom han ville stanna hos barnen och personalen. Enligt ett annat ögonvittne var marschen inte alls laddad med så stark beslutsamhet, ja, trots – som i ett led av martyrer som med högburet huvud går mot sin död.

Vittnesmålen går alltså isär. Siffran på antalet barn som var med har varierat, till exempel mellan 200, 194 och 196. Dagen för marschen har satts till den 6 augusti. Marschen har kallats för ett en långsam, apatisk förflyttning. Och Janusz Korczak är egentligen en pseudonym för Henryk Goldszmit.

Med så många osäkra eller i vart fall inte glasklara omständigheter skulle man ju kunna ifrågasätta Janusz Korczaks hjältemod. Man skulle kunna tvivla på hans bevekelsegrunder. Om han hade ett val, och om han valde det svåra. Om han var jude eller polack eller både och. Om han verkligen är död eller om han har levat.

Man skulle kunna säga att det inte har hänt och att barn inte mördades. Att marscher inte äger rum och att nazismen tillhör det förflutna. Att nazismen inte har funnits eftersom datumen inte stämmer och vittnesmålen skiljer sig åt och några av ruinerna ersatts av rekonstruktioner.

Ingenting är säkert, allting är möjligt. Låt oss göra om alla datum, variera våra åldrar som det passar oss och förlägga döden bortom bergen. Låt oss hitta på namn och uttala dem fel och skratta oss in i morgondagen. Låt oss förvandla Henryk Goldszmit till en saga och Göteborg till en vits.