August
HEJ!
Julens tv-drama "August" är över. I tre timmar har vi fått följa den unge, uppåtsträvande August Strindbergs med- och motgångar.
Slutomdömet är tämligen blandat. Å ena sidan ganska tråkiga miljöer, som vittnar om en i sammanhanget begränsad budget. Å andra sidan habila, emellanåt verkligt skickliga skådespelarinsatser.
Mest imponerar Linda Zilliacus som Siri von Essen. Egentligen är det anmärkningsvärt hur mycket hon gör med den rollen, eftersom den är manusets absolut svagaste.
Författaren Peter Birro har blandat friskt mellan fakta och fiktion. Biografiskt och historiskt korrekta uppgifter står sida vid sida med fiktiva gestalter ur Strindbergs litterära universum (såsom Olle Montanus). Det fungerar ofta tillfredsställande ifråga om Strindberg, hans far och bror.
Men för Siri von Essens del verkar Birro mest ha byggt porträttet på en snäv läsning av En dåres försvarstal. Resultatet är knappast övertygande. Strindbergs roman är (bland annat) en partsinlaga, där Siri von Essen framställs som en övererotisk, bisexuell vindböjtel, besatt av sin egen karriär och sin egen framgång. Barn, familj och hemmets frid åsidosätts utan skrupler av denna femme fatale: en kvinnogestalt som det sena 1800-talet älskade att frossa i, äcklades och fascinerades av.
Den Siri som i tv-serien lidit under sin första makes oförmåga att tygla sin liderlighet, förvandlas efter skilsmässan - och i det nya äktenskapet med Strindberg - till en champagnedrickande teaterloppa. Strindberg själv vill helst gå hem och ha mysiga kvällar framför brasan; Siri vill rumla och pussas på mun.
Att Linda Zilliacus ändå lyckas hålla sin karaktär vid liv är i sanning imponerande.
Kommentarer
Trackback
