Patrik Godin

Greve Per Brahe den äldres Oeconomia eller Hushållsbok för ungt adelsfolk (1581) innehåller bland annat följande sentens:

Den sitt barn kärt haver, han håller det städse under riset.

Denna bryska uppmaning hänger samman med en syn på barnet - ja, på människan över huvud taget - som något i grunden förtappat. Via arvsynden har ondskan fått fäste i världen. Och den går inte att bli av med. Endast Guds nåd kan rädda oss.

Därför gäller det att hålla ondskan i schack. Annars får vi det 'allas krig mot alla' som filosofen Thomas Hobbes talar om.

Men det är inte bara genom våld som djävulen i barnet ska hållas stången. Kunskap och färdigheter är andra medel: teologi, latin, etik, aritmetik, vältalighet, historia, fäktning, ridning. Och allt enligt ett väl inrutat schema. Struktur och strama tyglar är också ett sätt att mota fan i grind.

Vänder man uppochned på hela resonemanget (som Rousseau delvis gjorde) blir pedagogiken istället den motsatta. Eftersom barnet till sin natur är gott är det viktigt att det ges fritt spelrum. Väck med scheman och disciplin och herrans tukt och förmaning. Ställ ut ungen i världen och låt den ta för sig bäst den vill. Eller uttryckt på ett något annorlunda sätt: låt henne 'forska'. 

Annars finns risk att hon blir - ondskefull.