Patrik Godin

HEJ!


Konstmuseet Louisiana i Humlebæk utanför Helsingör är välbekant för många. Det innehåller bland annat verk av Andy Warhol, Pablo Picasso och Francis Bacon. Dessutom ligger det vackert invid Öresund, blott fyrtio minuters bilväg från Köpenhamn. Bara att ta en promenad i parken utanför museet är en upplevelse i sig.
   Men som svensk finns det ytterligare en anledning att finna stället av intresse. Det var nämligen alldeles i närheten av den här platsen som Karl XII första gången kom i direkt kontakt med kriget. Och det var inte vilken liten skärmytsling som helst, utan det stora nordiska kriget; dvs. det krig som i sinom tid skulle innebära det svenska stormaktväldets fall.
   Bakgrunden var i korthet följande.
   När Karl XII besteg Sveriges tron 1697, såg flera av rikets fiender en möjlighet att ta tillbaka några av de områden som man förlorat under 1600-talets gång. Det här med att slå till mot nya (unga) regenter var alls inget ovanligt, utan skedde ofta vid ett tronskifte.
   Och nu tog alltså Danmark, Polen-Sachsen och Ryssland chansen. Från år 1700 skulle Sverige till och från befinna sig i krig med dessa tre makter, samt ytterligare två (Hannover och Preussen) i över tjugo år.
   Hos danskarna var revanschlusten särskilt stor. Det hade inte ens gått femtio år sedan man definitivt tappade Skåne, Blekinge, Gotland och Halland till sitt östra grannrike. Redan under 1670-talet hade man försökt återerövra de förlorade delarna från Karl XI, Karl XII:s far. Men då hade man fått ge tappt.
   Till saken hörde nu också att danskarna ville öka sitt inflytande över furstendömet Holstein-Gottorp. Detta motsatte sig Sverige, och de stödde aktivt furstendömets sak med egna trupper. Därför tilltog spänningarna mellan Danmark och Sverige rejält under slutet av 1690-talet.   
   Efter att danskarna slutit förbund med ryssarna och Polen-Sachsen, ockuperade man i mars 1700 nästan hela Holstein-Gottorp; man räknade med att svenskarna snart skulle få fullt upp på annat håll, och sålunda inte längre kunde bistå furstendömet i någon högre grad.
   Ett streck i räkningen för danskarna blev dock att England och Nederländerna lade sig i konflikten. De ville - främst av ekonomiska skäl - ha fred och lugn och maktpolitisk jämvikt i Norden. Och nu avsåg man helt enkelt att tvinga danskarna att släppa på trycket gentemot Holstein-Gottorp.
   Annars kunde hela situationen urarta.
   Sedan går allt ganska fort. Danskarna inringas i Öresund av engelska, nederländska och svenska örlogsskepp. Men danskarnas flotta är stark, och en beskjutning av Köpenhamn ger ingen större effekt. 
   Det är då Karl XII och området runt Louisiana på allvar kommer in i bilden.
   Den svenske kungen har under början av juli samlat fältarmén i Skåne. Missnöjd med händelseutvecklingen beslutar han, tillsammans med sina engelska och nederländska allierade, att genomföra en svensk landsättning strax norr om Humlebæk. 
   Den 24 juli närmar han sig den själländska kusten med 5000 man. Vädret är dåligt, med regn och blåst. Man har redan blivit försenad på grund av detta. Nu stannar invasionsstyrkan på ön Ven ute i Öresund.
   Följande dag är väderförhållandena mer gynnsamma. 2 500 svenskar - däribland kungen själv - sätter av i sina slupar mot den danska kusten, och vadar i land den sista biten. 
   Klockan sex på kvällen är man framme.
  
 
(Karl XII landstiger vid Humlebæk, 25 juli 1700)

   Danskarna har vilseletts av en skenmanöver längre söderut. Till yttermera visso är de bundna på andra håll (bl.a. i Holstein-Gottorp) och gör därför klent motstånd. Hela landvärnet består av omkring 300 bönder, lika många ryttare, samt sju kanoner. Karl XII är inte bara vida överlägsen i antalet mannar. Han har dessutom sina allierades eskadrar i ryggen. Och de skjuter friskt mot danskarna som väntar uppe på en höjd.
   Fast den lilla moteld som ändå bjuds av danskarna, får enligt Voltaire Karl XII att i ren iver utbrista:
   "Detta skall hädanefter bliva min musik!" 
   Högst sannolikt är det uttalandet dock en skröna.
   Hur som helst är det hela över på mindre än två timmar. Klockan åtta samma kväll landsätts ytterligare 2 400 man.
   Efter den framgångsrika landstigningen (de svenska förlusterna uppgår till en död och några skadade) vill Karl XII inom några veckor fortsätta söderut, mot Köpenhamn. Han har för avsikt att lyckas med det som hans farfar (Karl X) inte klarade: att inta den danska huvudstaden och slå ut danskarnas flotta en gång för alla.
   Detta sätter emellertid England och Nederländerna stopp för. Danmarks kung Fredrik IV har nämligen i all hast slutit ett vapenstillestånd med hertigen av Holstein-Gottorp. Därmed är Karl XII:s uppdrag i Danmark över för den här gången.
   Och Louisianas tillblivelse ligger ännu 258 år framåt i tiden.


Att läsa vidare:
Hans Christian Bjerg & Ole L. Frantzen: Danmark i krig, 2005.
Bengt Liljegren: Karl XII, En biografi, 2000.