Patrik Godin

HEJ!

England och sedermera Storbritannien har haft ett antal kungar med namnet Edvard. Den senaste i raden hette Edvard VIII, och han hade inte suttit på tronen ens ett år när han abdikerade 1936.
   En av de intressantare är annars den allra förste, även kallad Edvard Longshanks. Under sin relativt långa tid vid makten (1272-1307) hann han uträtta en hel del.
   Han ärvde sin tron på väg hem från ett korståg i Palestina. Han hamnade i krig med Frankrike, inlemmade Wales med England (men inte Skottland - det misslyckades, trots att Edvard och hans bågskyttar besegrade skottarna vid Falkirk 1298). Vidare avskaffade Longshanks åtskilliga feodala rättigheter och effektiviserade förvaltningen.

Sitt storslagna eftermäle har Edvard I emellertid fått på grund av det parlament han sammankallade 1295. Det går under beteckningen the Model Parliament eftersom det på flera sätt lade grunden för parlamentets centrala position i den brittiska historien. Dessutom kom man ända till 1832 att följa den praxis för representation som tillämpades under Edvard för första gången.
   Bakgrunden var i korthet att kungen behövde skaka fram pengar till alla sina krig. Att då kalla till ett "parliamentum" - ett slags rådslag - var ingen nyhet. Oftast bestod det av rikets stormän, men någon gång också av det lägre ridderskapet och en utvald grupp borgare. 
   Någon fast princip för vilka som fick vara med, hade dock aldrig utarbetats. Till yttermera visso kunde rådslaget emellanåt faktiskt användas som ett vapen mot kungen. Så hade skett 1265, under Henrik III.
   Men år 1295 fastslog Edvard klart och tydligt vad som gällde. Sedan tidigare var som sagt baroner, ärkebiskopar och biskopar självskrivna. Dessa fick nu veta att "vad som rör alla bör godkännas av alla". Och följaktligen fick varje grevskap välja två riddare som sina representanter; detsamma gällde för varje stad (fast då två borgare). London tilläts på grund av sin storlek skicka hela sex representanter. 
   Och på det viset skulle det alltså fortsätta. I över femhundra år.
   Nu vore det naturligtvis ytterst anakronistiskt att utifrån detta dra slutsatsen att England år 1295 blev ens tillnärmelsevis demokratiskt. Snarare bidrog the Model Parliament till att stärka kungens makt, på stormännens bekostnad. Och i det spelet var riddare och borgare bara statister.
   Icke desto mindre blev sättet som kung Edvard utnyttjade parlamentet på snart mönsterbildande. Här uppe hos oss tog exempelvis Gustav Vasa efter och drev igenom sin egen (självsvåldiga) politik med hjälp av ett antal riksdagar. Fast det skedde så klart över 200 år senare - och då med en och annan bonde närvarande.