Sanningen om syret

HEJ!

Vem upptäckte egentligen syret? 
   Var det fransmannen Antoine Laurent de Lavoisier (1743 - 1794)? Ja, svarar många - inte minst fransmännen själva. Och det finns en del bärkraftiga argument för det. Det bästa av dessa är väl att Lavoisier redogjorde för "sin" upptäckt i Académie des Sciences redan på våren 1775, och i skrift ganska exakt  två år senare. Dessutom kunde han placera in upptäckten i ett än idag rimligt teoretiskt sammanhang, även om detta delvis ägde rum senare. Det var också Lavoisier som namngav syret (oxygène).
   Icke desto mindre vill en del, på ganska goda grunder, ge den brittiske frikyrkopastorn Joseph Priestley (1733 - 1804) äran av upptäckten. Denne hade nämligen redan på hösten 1774 berättat för Lavoisier om en märklig, färglös gas som på något vis var verksam vid och underhöll förbränning. Dock trodde Priestley till en början att det var lustgas. Hans redogörelse för vad som sker under förbränningen är heller inte tillfredsställande, med moderna mått mätt.
   Slutligen finns det även en tredje kandidat: Carl Wilhelm Scheele (1742 - 1786). Han föddes i (svenska) Stralsund och var verksam som apotekare i bland annat Göteborg, Uppsala och Köping. Nyare forskning har visat att han framställde syre så tidigt som 1772, något som han också meddelade Lavoisier i ett brev 1774. Scheele visade att luft består av åtminstone två sorters gaser: "eldsluft" (syre) och kväve. Hans resultat publicerades emellertid inte förrän efter det att Lavoisier och Priestley hade publicerat sina; mycket beroende på strul med boktryckaren.
   Men faktum kvarstår - Scheele tycks ha varit först!
   Så då det är kanske dags att applådera fram Scheele som bemärkt 1700-talssvensk,  vid sidan av Linné och Celsius? 
   För all del. Fast riktigt så enkelt är det nog inte. Själva frågan i sig (vem upptäckte syret) är nämligen komplicerad. Kan man exempelvis upptäcka något som redan finns? Ja visst, enligt gängse språkbruk.
   Men vem är det egentligen som gör upptäckten?
   Den som är först, det vill säga Scheele? Fast i så fall upptäckte inte Columbus Amerika.
   Den som bäst förstår sig på vad det är han har upptäckt då? Det är givetvis ett något mindre ytligt påpekande, och det för med sig att Lavoisier ligger bäst till.
   Men återigen: med ett sådant synsätt blir historiens kanske störste upptäckare av med sin förstaplats. Columbus begrep ju aldrig att det var en ny kontinent han nått fram till.
   Rimligtvis måste man i slutändan ändå väga in konsekvenserna av upptäckten. För en upptäckt som går spårlöst förbi spelar sällan någon större roll, rent historiskt. Columbus har förtjänat epitetet "den som upptäckte Amerika" mer än vikingen Leif Eriksson eller indianerna själva, därför att det han gjorde förändrade historien.
   På gott och ont.
   Och - tyvärr för de svenskar (och britter) som eventuellt bryr sig: Lavoisiers insats som upptäckare är ur det perspektivet viktigare än Scheeles och Priestleys, eftersom han påverkade vetenskapshistorien i högre grad.
   Fast är man inte fransman, kan man å andra sidan hävda att frågan är meningslös.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0