Patrik Godin

HEJ!

Att det går mode även i dikt är ju ingen nyhet. En del författare som var mycket omtalade under sin livstid är idag nästan bortglömda. Tänk bara på Olle Hedberg, Gustaf Hellström eller Emilie Flygare-Carlén.
   Gunnar Ekelöf - poeten och akademiledamoten - är väl knappast helt förlorad i dimmorna ännu. Men frågan är ändå om inte hans stjärna har börjat på att dala.
   Eller när hörde du hans namn senast?
   Annat var det för sisådär femton år sedan. Då var Ekelöf förmodligen den mest uppburne svenske författaren från det förra seklet. Olof Lagercrantz skrev en bok om honom (Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma). Tone Bengtsson gjorde en dokumentär i tre delar som sändes i SVT, med Rikard Wolff som diktuppläsare. Carl Olov Sommar berättade om Ekelöfs liv och verk i en rätt omskriven biografi 1989. Varenda litteraturrecensent med självaktning smög in en (mer eller mindre illa dold) referens till hans poesi närhelst det var möjligt. 
   Och studerade man litteraturvetenskap i Uppsala i mitten av nittiotalet, så var Ekelöf omöjlig att komma runt. En av professorerna där, Bengt Landgren, hade disputerat på honom tre år efter hans död 1968. Docenten Per Hellström gjorde detsamma 1976. Om inte annat så borgade det för Ekelöfs centrala plats på institutionen. Går man tio år framåt i tiden, är det väl risk för att hans namn inte ens finns med på litteraturlistorna.
   Intressant nog är Lagercrantz inne på detta i sin bok om Ekelöf. Han skriver:

Idag (dvs. 1994) är Gunnars lyrik [...] älskad av många. Han skjuter undan nästan alla andra i vårt sekel. Det är en farlig position och jag hoppas Gud skyddar honom från hämndeaktioner och bakslag.
  
Bakslag? Ja. Hämndeaktion? Knappast. Dessutom har ju Ekelöf fortfarande kvar sin plats som litterär tungviktare och klassiker, även om auran kring hans namn som sagt har bleknat något. Dock skulle det inte förvåna mycket om det snart dyker upp någon - författare eller litteraturkritiker - som söker göra rent hus med Ekelöfs diktning. Det börjar liksom dra ihop sig till något sådant.
   Å andra sidan är det kanske just det som behövs för att hans låga ska flamma upp på nytt. Det vore i så fall inte en dag för tidigt. På måndag ska jag förklara varför.