De som ber

Att vara präst är nog inte det lättaste. Nuförtiden vill ju var och varannan ingå äktenskap, sak samma om det är med någon av motsatt könstillhörighet eller inte. Och för inte alltför länge sedan började även kvinnor att predika guds ord inför öppen ridå.

Trots detta går det inte att säga att det var bättre förr. Ty på medeltiden fanns ju celibatet. Dessutom nådde de allra flesta av kyrkans män aldrig någon biskopsstol, utan de harvade på vid sin täppa, knaprade i sig av vad gården och tiondet gav. Visst kunde en sockenpräst, i likhet med vissa påvar, hålla sig med både älskarinnor och oäkta barn. Men när som helst kunde också fällan slå igen och prästen tas i örat; ja, till och med avsättas och ställas på bar backe.



Viss möjlighet till extrainkomster gavs naturligtvis i form av avgifter för vigsel, kyrktagning och jordfästning. Men fett var det sällan. Mången präst under den svenska medeltiden är snarast att betrakta som vilken bonde som helst, låt vara med ett stycke skattebefriad jord till sitt förfogande.

Och så förstås - en viss status.

Men å andra sidan var sockenprästen ofta det närmaste en myndighetsperson som många människor någonsin kom. Därför fick denne också ta smällen när missnöjet grodde i byalaget. Prästen klämdes helt enkelt fast mellan överheten och undersåtarna. En allt starkare kungamakt ställde allt hårdare krav; och folket satte sig på tvären.

Till detta kom att en guds tjänare inte fick ha några kroppsliga lyten. På Fyn uteslöts en präst ur sitt stift efter att ha fått ett finger på vänster hand avhugget i ett bråk. En annan präst, omnämnd i ett påvebrev i början av 1200-talet, togs på bar gärning när han bröt mot det heliga celibatet tillsammans med en ung bondhustru. Den äkta mannen, som överraskat paret, skar näsan av prästen - vilket fick till följd att denne avsattes från sitt ämbete.

Sett i det ljuset, så är kanske en ny äktenskapslag inte en sådan tragedi trots allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0