En perfekt dikt
HEJ!
Följande dikt av Werner Aspenström har sedan länge en hemvist i de svenska lyrikantologierna:
Som i den klara oktobernatten
när de från norr kommande leoparderna
genombryter horisonten
och man samlas på torgen för att bedja
eller endast för att tyst betrakta.
Varför spärrar ni förstädernas gator?
Den ni väntar passerar inte förstäderna.
(ur Snölegend, 1949)
Anledningen till det är inte svår att förstå. Dikten fångar mycket av sin tid, av den ångest som fanns i andra världskrigets skugga, och under kalla krigets uppseglande. Den s k fyrtiotalismen i Sverige (med Erik Lindegren som främsta namn) formligen badade i katastroftyngda bilder, i dikter och prosa minerade med underliggande hot. Död, förintelse, mörker, en splittrad värld utan gud och moraliska kompasser var dess själva livsnerv.
(Werner Aspenström, 1918-1997)
Samtidigt är dikten ett utmärkt exempel på hur stor dikt ofta fungerar. För vad är det egentligen som man "väntar" på i dikten? Och vad är det som får folken att "samlas på torgen för att bedja"?
Det får vi aldrig reda på.
Vissa ledtrådar ges förvisso. De inledande raderna är en anspelning på Uppenbarelseboken. Den vetskapen förstärker intrycket av fara och annalkande undergång, av att domedagen närmar sig. Å andra sidan pekar förstäder och avspärrningar på en betydligt modernare miljö. Så kanske är det kriget, eller en samtida invasionsarmé, som åsyftas?
Men "leoparderna" då? De tycks ju inte höra hemma i den här kontexten. Och den man väntar på, kan det inte vara en hjälpare och vän, kanske Kristus som ju är till för att avvärja ondskan?
Inget svar ges. En väl samanhållen text, som via bildval och anspelningar spretar åt många olika håll. En dikt som säger något om sin upphovsmans särart (även om Aspenström senare blev betydligt mindre "fyrtiotalistisk") på samma gång som den också speglar sin tid och är universell.
Allt detta gör "Den ni väntar passerar inte förstäderna" till en närmast perfekt dikt - åtminstone i antologisammanhang. Byt ut "leoparderna" mot "tyskarna" eller "ryssarna" och sista radens oprecisa "Den" mot "Hitler" eller "Jesus" - och istället för ett mästerverk har du plötsligt ett poem för skrivbordslådan.
En intressant kommentar!
Här kommer en dikt som
ganaterat inte finns i någon antologi, men med en hel del precision. Fast avd som händer om man byter ut elefanterna mot ex. "ryssarna" har jag ingen aning om.
Det var en tid då vi bodde under bordet
och även djuren hade där sitt snår
Sex elefanter blåste uti hornet
fem babianer kammade sitt hår
Kunskapens äpple ligger i en skål på bordet
den som är liten stälelr sig på tå
sedan vi utforskat bordskivans rike
mäter vi solskivan och blir åter små
Tryggt är i landet Rätta Proportioner
Ändå saknar vi det lägre ögats år
då sex elefanter blåste uti hornet
fem babianer kammade sitt hår.
Detta är en liten( tillfällighets)- dikt av Aspenström införd i söndagsbilagan i Svenska Dagbladet någon gång på 50-talet. Min far klippte ur och bevarade den. Jag talade med Aspenström en gång om den - han hade glömt den.
Men visst är den fin?
Den var även försedd med en förtjusande illustration, en liten flicka som sträckte sig på tå efter äpplet.
Ingen mångtydighet där inte!
Du har rätt - den där dikten var en liten pärla! Så tillfällighetsdikt den är, så hade ju Aspenström en fin förmåga att hålla sig med en sådan lättsammare ton även för de djupaste av ämnen.
Jag tackar.
