Departed

Jag minns några rader ur en populär låt:

The flowers that you gave me/ are just about to die

Det handlar om en kärlek som inte längre är, och de vissnande blommorna får stå som en symbol för det. Banalt, övertydligt och enkelt - just så som populärmusik ofta fungerar. Ska okomplicerade - i betydelsen entydiga, svartvita - känslolägen förmedlas måste också symbolerna som förmedlar dem vara genomskinliga och lätta att ta in.

På samma sätt går det ofta till i filmens värld. Regn är förstämning, en fågel som stiger mot en klarblå himmel är en bärare av frihet.

Ändå har jag någonting emot att placera en sån som Martin Scorsese i det här facket. Men slutscenerna i filmen "Departed" ger mig knappast något val. Då har först en av de centrala karaktärerna skjutits strax efter att han stigit in i sin lägenhet. Det är den första katastrofen, eftersom de döda redan är legio. Nu blir det liksom en för mycket. (Sedan är många döda i sig inte en brist - tänk bara på Hamlet. Men här är mordet så uppenbart av moralisk art: den onde måste få sitt straff.)

image112


Kanske försöker Scorsese dock bara vara trogen originalet, alltså den film ("Infernal Affairs") som "Departed" är en remake av. Men slutbilden - den andra katastrofen - kan enbart han själv skyllas för. Då fångas först den förgyllda kupolen till The State House of Massachusetts in genom ett fönster. Det är en vy som återkommit genom hela filmen - som en garant för det sanna och ädla, som en (ironisk?) kontrast mot allt det falska och genomruttna som "Departed" gestaltar.

Därpå springer en råtta förbi på fönsterkarmen. Och råttor (rats = tjallare) finns det gott om i Boston. Det har vi fått veta under drygt två timmar. Nu påminns vi om det igen.

Och en film som för övrigt innehåller en hel del av värde, sjunker som en sten i vatten. Vissnar som en ros.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0