Patrik Godin

De flesta politiker vill naturligtvis ha en framgångsrik karriär. Han (eller hon) vill säkert oftast göra gott också - även om medlen för att uppnå det målet kan vara minst sagt tveksamma.

Men om politikern sedan har lyckats, kanske till och med har tagit sig upp till sitt lands högsta ämbete, ja, då gäller det att se till att allt det man åstadkommit inte faller i glömska. Dessutom kan det ju - hemska tanke! - finnas saker som behöver rättas till; så att inte eftervärlden får för sig något: att man misslyckats, gjort fel, velat ont.

Idag går det utmärkt att skriva memoarer, sitta i teve, göra sommarprogram. Förr fick potentaterna ta till andra medel. Gustav Vasa lejde biskop Peder Swart, dikterade en krönika för honom - och blev skidåkare och landsfader på kuppen.

Romaren Augustus lät rista in sin framgångsrika statsmannagärning på bronstavlor som fästes på hans gravmonument i Rom. Kopior av plåtarna spreds dessutom över hela det väldiga imperiet.

Genom en bevarad sådan kopia (från Ankara) lär vi oss att Augustus fått fason på de galliska och spanska provinserna och stiftat fred i övriga riket. Vidare har han bjudit på gladiatorspel som saknar motstycke, gjort slut på inbördeskrigen (efter mordet på Caesar), gett sina veteraner en tryggad ålderdom och drivit sin adoptivfaders mördare i landsflykt. Han har också återställt ordningen i armén, försett svältande medborgare med livsmedel och fört krig "över hela jorden". Slutligen har gränserna för imperiet utvidgats "för alla romerska folkets provinser".

Inga dåliga gärningar, som synes. Men när han skulle belönas för dem, vägrade han bli diktator fastän "senaten och romerska folket erbjöd [honom] detta". Inte heller tog han emot konsulatet på livstid (dvs han upprepade inte Caesars misstag). Istället nöjde han sig med att vara rikets främste medborgare i 40 år, samt överstepräst (vilket i praktiken innebar att hans makt var större än någon annan romares före honom).

Det är väl att beteckna som en ödets ironi, att alla bronstavlorna gått förlorade.