Patrik Godin

En trepan är ett instrument som påminner om en korkskruv. Två eller tre fötter för att kunna måtta någorlunda rakt och få stadga, och sedan en skruv i mitten. Tekniken kan på ytan förefalla enkel: två- eller trefoten placeras runt det område som ska trepaneras och därpå borrar man ned skruven.

Användningsområdet är dock inte en vinflaska och dess kork, utan den mänskliga skallen.

Orsakerna till att ingreppet utförts har varierat. En utgick från att en ond ande, som tagit en patient i besittning, behövde släppas ut. Men det kunde också vara så att vävnaden i skallen tryckts in till följd av ett kraftigt slag eller en kula. Då "lyfte" läkaren upp skallbenet till dess rätta nivå med hjälp av trepanen. En tredje orsak var att man ville komma åt att "operera" inne i huvudet.

Trepanation är det äldsta, nu kända kirurgiska ingreppet, spårat ända till stenåldern. Att det använts i vad vi skulle kalla vidskepliga sammanhang och för mer "vetenskapliga" syften är därför inte märkligt. Utifrån de teorier man har om ex. sjukdomsorsaker anpassas åtgärder, hjälpmedel och diagnoskriterier. Så är det naturligtvis än idag.

För den patient som undergick en trepanering var detta dock inte alltid till någon tröst, eftersom dödligheten måste ha varit betydande. Patienten fick ju ett öppet hål in i skallen, vilket innebär stora risker för infektion.

Bevarade kranier visar emellertid att en patient kunde överleva ett ingrepp. Hålet i huvudet växte igen, och det kunde till och med bli så att patienten genomgick ytterligare en "behandling" senare i livet.