Vem är jag?
All stor dikt handlar om kärlek och död, hävdade den walesiske poeten Dylan Thomas. Och det är naturligtvis sant - även om det kan tyckas vara en truism. Dessutom kan ju "kärlek och död" utan problem växlas in mot exempelvis "livet", "sökandet efter en mening" - eller varför inte mot "identitet".
Vem är jag: se där en fråga som genom historien ställts betydligt oftare än den besvarats!
Och ändå går det inte att komma ifrån, att många av 1990- och det begynnande 2000-talets populäraste romaner och teveserier har innehållit mycket av den varan; av identitet alltså. Tänk Zadie Smiths Vita tänder, tänk Seinfeld - och tänk Soprano's.
Den första säsongen av den sistnämnda serien började sändas i repris igår i SVT. Och redan i första avsnittet grubblar Tony Soprano över sig själv. Det som gör det extra intressant är att han därtill kopplar sin egen vacklande identitet (han har ju fått panikångest, och är kanske inte alls den han tror sig vara) till en mer generell, amerikansk självbild. Hos sin analytiker frågar han: vad hände med Gary Cooper, den tysta, starka typen?
Underförstått: jag vill inte sitta här och svara på frågor, jag vill inte gräva i mig själv. 'Vem är jag' ska inte utgöra något problem, det är en icke-fråga
Därmed sätter Tony fingret inte bara på sin egen person, och på Soprano's som teveserie. Han antyder också vad som hänt med litteratur och teve de senaste 25 åren: ask no questions har förbytts mot ask 'em all. Det är i slitningen mellan en äldre självförståelse och ett "nytt", postmodernt identitetsgrubbel som Soprano's hämtar mycket av sin kraft.
