Patrik Godin

I veckan satt Stefan Lindgren i svt:s Debatt och svarade "USA" på varenda fråga som berörde Pol Pots och röda khmerernas förbrytelser mellan 1975 och 1979.

Idag har Andreas Malm en lång artikel (egentligen en recension) i DN där han försöker låtsas att sexdagarskriget i juni 1967 enbart handlade om Israels vilja till makt, land, blod och förödelse. Det låter som om de plötsligt bara bestämde sig för att slå till. Och vips var ockupationen av palestiniernas land, som påbörjats långt tidigare men eskalerat 1948, närmast romersk i sin omfattning.

I själva verket känner naturligtvis Andreas Malm till vilken roll Storbritannien och FN spelade för staten Israels bildande. Han vet att israelerna inte själva stått som angripare vid samtliga arabisk-israeliska krig. Och han är fullt på det klara med att kriget 1967 hade föregåtts av egyptiska truppsammandragningar vid Israels gränser, av ingångna försvarspakter mellan Jordanien, Egypten, Irak och Syrien, av luft- och markstrider mellan Israel och Syrien.

Någonstans vill man ju också tro att Malm inte hyser den uppfattningen att alla judar är sionister, och att alla sionister per automatik vill fördriva palestinierna och döda deras barn. Den ensidighet som han visar upp i snart sett alla sammanhang där han dyker upp, tjänar inget annat syfte än hatets. 

Om de senaste kriget i Gaza var orättfärdigt, och det finns mycket som pekar på det, så vill jag att någon annan än Andreas Malm talar om det för världen. Annars är risken stor att han inte blir trodd. Och det gagnar knappast det palestinska folket.