Patrik Godin

Idag återuppstod Jesus. I det äldsta av evangelierna - Markus - läser vi om hur bl a Maria från Magdala "tidigt på morgonen efter sabbaten" kommer till graven (16:2). Stenen framför den är bortrullad, och inne i graven sitter en ung man i vit dräkt. Han uppmanar Maria och de övriga kvinnorna i sällskapet att gå och meddela lärjungarna vad som hänt.

De skyndar iväg.

Senare på den tredje dagen visar sig den uppståndne, först för Maria från Magdala, sedan för de elva lärjungarna (Judas har ju hängt sig efter sitt förräderi). Jesus säger åt dem att gå ut i världen "och förkunna evangeliet för hela skapelsen". (16:15) 

Enligt Lukas öppnar Kristus även lärjungarnas sinnen "så att de [kan] förstå skrifterna". (24:45) Hos Johannes finns tillägget om Tomas tvivlaren - han som befrias från sitt tvivel genom att gå fram och sticka fingrarna i Jesu sår. (20:27)

Tillsammans ger de fyra evengelierna alltså en rätt fyllig bild av ett av de mer centrala inslagen i hela den kristna tron, nämligen uppståndelsen. I sin nya bok, Om Jesus, skriver Jonas Gardell att berättelserna om Jesu barndom för en troende går att förbise på ett helt annat sätt än de om Jesu död och återkomst. Det är naturligtvis riktigt. 

Utan det som hände i morse, ingen kristendom.