Patrik Godin

Man skulle kunna hävda att en biografi över Olof Palme aldrig kan ligga fel i tiden. Ty så stort inflytande har socialdemokratin - och därmed dess ledare - haft på det nutida Sverige.

Samtidigt kunde Henrik Berggren knappast ha träffat mer rätt med sin Underbara dagar framför oss än vad som nu blivit fallet. För i ljuset av det senaste valresultatet, och efter den avgående Mona Sahlins linjetal härförleden, så är S tveklöst det intressantaste politiska partiet i landet just nu.

Vilken väg väljer man? Vem blir partiledare? Hur vital blir den idédebatt som är av nöden? Och - inte minst: vilken roll kommer fackföreningsrörelsen (läs LO) att spela i det nya S?

Frågor om Sverigedemokraterna känns lika stimulerande som ett julklappsrim vid jämförelse.

Berggrens biografi är traditionell i sitt upplägg. Här finns ingen synlig upptagenhet vid formen, inget tvivel på nyttan med en övergripande tolkningsram, vilket ju engagerat Peter Englund på senare år. Vi får följa Palme från vaggan till graven (nåja, första kapitlet behandlar även släkten Palmes öden och äventyr som storsvensk familj runt förra sekelskiftet). Skottet på Sveavägen sätter punkt. Frånvaron av yviga spekulationer i vem som höll i pistolen, är en händelse som ser ut som en tanke.

Palme sätts in i ett slags socialliberalt sammanhang. Detta hänger dels ihop med hans uppväxt - i ett högborgerligt hem på Östermalm; dels med ett studieår i USA i slutet av 40-talet. Något som enligt Berggren fick Palme att få upp ögonen för såväl modernitetens möjligheter, som den starka statens nödvändighet och ansvar. Ytterst, tycks Berggren mena, vill Palme människans frihet. Den radikalisering som senare skedde - av Palme och av partiet - ska framför allt ses mot bakgrund av tidsandan: de i politiskt hänseende gränslösa 60- och 70-talen.

Då och då under läsningen vill man med Hemingway säga: Jag misstror alla människor, vars historia hänger ihop. Det är, med andra ord, svårt att inte emellanåt gripas av känslan att Palme alltför mycket pressas in i Berggrens liberala tolkningsram. 

Men det bestående intrycket är ändå ett annat. Nämligen att denna välskrivna biografi mycket väl kan tjäna som en av flera källor att ösa ur, när det socialdemokratiska partiet nu ska ta ut sin färdriktning. 

Framtiden börjar som bekant i det förflutna.