Medan historien pågår
Saul Friedländer – aktuell med andra delen av sitt tvåbandsverk om Förintelsen: Tredje riket och judarna – påminner i en intervju i DN om ett viktigt faktum. De som levde under Förintelsen hade inte det perspektiv på händelserna som vi har. Vare sig man var offer, bödel, åskådare eller hjälte, så pågick Förintelsen just då. Endast i efterhand är det möjligt att dra väl underbyggda slutsatser, se en mängd alternativ och urskilja den riktning som historien tog. Och då är det så dags.
Detta är förstås historikerns dilemma. Han sitter i sitt ordnade nu och betraktar ett vimlande då. Att återskapa det kaos som Förintelsen var, snarare än att frysa det förflutna i en enda, överblickbar bild – detta har varit Friedländers avsikt med sina böcker om tyskarnas massmord på Europas judar.
Det är svårt att i detta sammanhang låta bli att tänka på det som händer i Libyen just nu. Eller i Tunisien och i Egypten och Bahrain. Många tycker en massa om det, många spekulerar i konsekvenser och riktar strålkastarljuset mot Mellanösterns historia. Och så måste det naturligtvis vara. Känslan är dock att vi är med om något, som är på en gång så kaosartat och så monumentalt, att det kommer dröja årtionden innan historikerna på allvar kan bringa reda i händelserna. Till dess får vi nöja oss med att vara vittnen.
Kommentarer
Trackback
