Patrik Godin

Europas vagga

Någon har sagt att det antika Grekland är Europas vagga. Med det menas att det var här allting började. Men det betyder också att åtskilligt av det som grekerna åstadkom har levt vidare och spelat en stor roll ända in i vår tid.

   Ord som filosofi och biologi är grekiska, liksom drama, demokrati och alfabet.

   Men inte bara orden, utan även det som döljer sig bakom dem påverkar oss givetvis ännu. För när vi skiljer på tro och vetande, när vi försöker förstå världen, naturvetenskapligt eller filosofiskt - ja, då arbetar vi på ett sätt som grekerna i hög grad var upphov till. Grekisk konst och litteratur beundras, läses och spelas fortfarande. Deras sätt att styra sina stadsstater utgör alltjämt bränsle i den politiska debatten. Det klassiska Aten får ofta tjäna som en symbol för det yppersta som mänskligheten åstadkommit. Inom en mängd olika områden.
   Och det är gott så.

 (bildkälla)

Att mötas

Nu kan man ju fråga sig varför allt detta - denna guldålder - inträffade i just Grekland. Och varför just då, för ca 2500 år sedan? Vilka förutsättningar fanns där, som beredde väg för denna näst intill mirakulösa utveckling?

   Först och främst bör man ha klart för sig att all form av utveckling, av framsteg och förändring, tar sin början i olika typer av möten människor emellan. Barnet som sätts ut i en lagom varm skog och endast ges tillräckligt med näring för att inte svälta ihjäl, dör likafullt. Forskaren som sitter inlåst för sig själv i labbet behöver förr eller senare ha råd och hjälp av andra forskare, av några som brottats med liknande problem och frågeställningar.

   Möten kan emellertid gå till på olika sätt. Barnet kräver att någon rör vid det, ser på det, talar till det. Forskaren, däremot, kan i princip få svar på sina frågor - möta sina medmänniskor - i böcker och tidskrifter.
   Eller på internet.    
   Därmed har vi satt fingret på några av de förutsättningar som de antika grekerna hade, och som till en del förklarar deras avancerade kultur. Skriften hade nämligen utvecklats till att inte bara vara något som användes för att hålla ordning på skatterna. Den utnyttjades nu även för att uttrycka känslor, erfarenheter och funderingar kring livet och döden. Och när sådana funderingar nedtecknas, kan också andra ta del av dem.

   På andra platser, och i andra tider.

   Möjligheterna till sammanträffanden öga mot öga var också större. Skepps-konsten hade förbättrats och medförde säkrare och snabbare resor. Och då Grekland till stor del består av öar och ligger vid Medelhavet, blev grekerna tidigt ett resande folk.

   Resandet ledde till att de oupphörligen kom att stå i förbindelse med främmande människor; inte minst i nuvarande Nordafrika och Främre Orienten. Grekerna ingick i ett ständigt växande nätverk av kontakter och handelsutbyten.

   Till detta ska läggas att antalet städer ökat. Städer växer ofta fram vid korsvägar, där människor strålar samman. Där varor byter ägare. Och från varor till tankar, ord och värderingar är steget inte fullt så långt som man kan tro. Det är ingen slump att de första kända filosoferna kom från Miletos på nuvarande Turkiets västkust. Det var just en sådan plats där folk från Asien, Afrika och Europa dagligen hade olika typer av samröre med varandra.

   I flera (men långtifrån alla) av de grekiska stadsstaterna hyllades debatt och diskussion. Goda kunskaper i talekonst - retorik - var viktigt för att nå fram med sitt budskap och kunna påverka människor. I Aten utvecklades ett (om än mycket bristfälligt) demokratiskt politiskt system. Att diskutera och ifrågasätta är en god grund för kulturell och vetenskaplig blomstring.

Bortom gudarna

Alla dessa möten, på haven och på städernas torg, i tal och skrift, ledde till att grekerna delvis lärde sig att betrakta sig själva utifrån. Man förstod att liksom vissa folk talar ett annat språk och handlar med andra sorters varor och mynt, så har de ibland också en annorlunda syn på gudarna, på meningen med livet, på människans plats i universum. 
   Et cetera.
   Därför blev det avgörande att försöka finna det sanna och rätta, det som låg dolt bakom det ytliga, synliga, föränderliga. Och för att lyckas med det måste man till och med gå bortom gudarna, eftersom även de (sånär som på sin odödlighet) tycktes vara underkastade naturens nycker.
   Så lagarna som regerade universum, som var för alla lika, dem kunde man bara nå till på andra sätt än de som religionen erbjöd. Och sålunda blev det de grekiska filosofernas yttersta strävan: att hitta ädelmetallen som alla mynt bestod av, oavsett valuta.
   Oavsett gud.

 (Universum enligt Ptolemaios, med jorden i centrum)

Med allt detta sagt kan man slå fast att det egentligen är felaktigt att tala om det antika Grekland, som den unika plats där vår civilisation föddes. För den grekiska kulturen var resultatet av ideliga möten, av influenser från vitt skilda håll.
   Också om man strävade efter att hitta en enhet i mångfalden, och om man upplevde sig som överlägsen alla andra, kunde man knappast neka till att man hade egyptierna, mesopotamierna och många andra att tacka för en hel del av det man lyckats uppnå.

   Någon ursprunglig, europeisk vagga finns med andra ord inte; åtminstone inte i Europa.

Att läsa vidare: Ronny Ambjörnsson: Människors undran. Europas idéhistoria. Antiken, 1997.