Historia som kamp
HEJ!
Med anledning av en ledare i söndagens DN skrev jag ett inlägg här. DN-artikeln - och min text - handlar i korthet om det turkiska folkmordet på armenierna 1915. Eller rättare: om att man i Frankrike och USA har slagit fast från officiellt håll (såsom i den franska nationalförsamlingen) att det verkligen rörde sig om ett folkmord.
Att lagstifta om tolkningen av historiska förlopp är problematiskt. Sedan spelar det ingen roll om man är övertygad om att ett folkmord verkligen ägde rum. Att det inte - som det ibland heter - var ett av situationen framtvingat och nödvändigt våld; alltså något som snarast kan kallas för en krigshandling, ett värnande om landets säkerhet - eller vilka epitet man nu väljer att ta till.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Tämligen omgående fördes Förintelsen på tal. Varför får man inte förneka den, när det är tillåtet att förneka det turkiska folkmordet?
Och så vidare.
Det är ju en truism, men en alltid lika fascinerande sådan: att en del historiska händelser genom åren packats fulla med dynamit. Blotta omnämnandet av Vietnamkriget eller staten Israel får folk att studsa upp från sina stolar, ur sina soffor och - reagera. I tal och skrift, med plakat och slagord.
Inte sällan även med ett irrande och kutande och viskande i underjordiska gångar.
I vår interaktiva värld, i bloggarnas och svarskommentarernas tidevarv, så innehåller reaktionerna dessutom en ytterligare dimension. De späckas med länkar, siffror, sidhänvisningar, citat, citat av citat och referat i en sådan utsträckning att de blir mycket svåra att bemöta.
Var ska man börja? På vad ska man ta sikte?
Plocka upp en aspekt, ta avstamp i ett påstående - och din antagonist hoppar raskt över till nästa tuva.
Följ efter - bara för att få se honom försvinna.
Till slut står man där med våta fötter. Och med en dröm om en hederlig gammal armbrytning.
Det är ett välkänt faktum att konspirationsteorier av allehanda slag är utmärkande för diktaturer och anti-demokratiska rörelser. Genom att hävda konspiration kan man göra sig själv till missförstådd martyr och gråta krokodiltårar närhelst tillfälle ges. Man slipper också ta ansvar för sina egna handlingar, då det alltid är någon annas fel. Rättshaveri kallas det med ett annat ord.
Ovan kända faktum exemplifieras av den paranoide rättshaveristen Justitius referens till den än mer paranoide rasisten Christian Bjerknes, vilken i den angivna länken ovan konstaterar "Why is it that Turkey so loudly and violently protests genocide recognition? It is because Turkey is ruled by secret Jews who follow the cult of Shabbatai Zevi, Baruchyah Russo and Jacob Frank.". En genomläsning av Bjerknes blogg ger läsaren en blandning av konspirationsteori, martyrdom och krokodiltårar i en
på gränsen till skrattretande mix. Prozac, någon?
Just det Bear, konspirationsteorier är bara löst påhitt av sagoförfattare och rättshaverister och det skall vi naturligtvis inte tro på? Hur skulle det se ut då? Folk skulle ju kunna få för sig att USA haft en president vid namn Nixon och att han fick avgå pga. en politisk konspiration vid namn Watergate? I själva verket var Nixon i stället en ökänd bilhandlare och Watergate ett vattenverk i Washington som Nixon hade planer att bygga om till biltvätt.
Apropå ansvar, så brukar sådana som du normalt gå under benämning "debunkers", el. för att nyttja Lenins ord, "nyttiga idioter". Hoppas du trivs med att gå apartheidstaten Israels ärenden, du lär väl sitta och applådera varje gång en bulldoser mejar ned ett palestinskt hem. Att kollektiv bestraffning är förbjudet i FN-författningen om mänskliga rättigheter är väl inget som bekymrar dig och dina Israeliska polare, precis som det inte bekymrade Adolf Hitler. Fler och fler människor kommer till insikt att Hitlers arvtagare inte är de som utpekas av "husbondens röst" (Helene Lööv mfl.), utan sådana fanatiska nationalsocialister (dvs. staten Israel) som du och dina gelikar.
Apropå Bjerknes, varför läsa bara hans blogg? Ta ett djup andetag och försök greppa innehållet i hans bok ""THE JEWISH GENOCIDE OF ARMENIAN CHRISTIANS" också. Och skulle du efter genomläsning börja må dåligt, så kanske du själv kunde ta till lite Prozac?
PS: missa inte heller fd. bilhandlaren Jimmy Carters bok om världens nu enda apartheidstat, ISRAEL.
Jimmy Carter: Israel's 'apartheid' policies worse than South Africa's.
http://www.haaretz.com/hasen/spages/799476.html
Bull --> Jimmy Carter sålde inte bilar, han odlade jordnötter. Hur är det med faktakollen, egentligen?
Jag tänker inte läsa rasisten Bjerknes bok. Han är inte trovärdig. Skulle jag läsa den är det dock ytterst troligt att jag skulle må illa fast inte av den anledning du tror.
Däremot vänder jag mig enormt mot ditt påstående att jag skulle vara Israelvän. Det är jag inte, däremot är jag heller ingen fiende till Israel. Jag tycker att det Israel gör mot palestinierna är eländigt och tragiskt och förtjänar att fördömas.
Men mest förundrad är jag över att läsa att jag skulle vara nationalsocialist? Hur lyckades du med det? Är du inte läskunnig? Jag vill gärna tro att de första raderna i mitt inlägg är ett ganska starkt avståndstagande från diktaturer och anti-demokratiska rörelser. Å andra sidan verkar inte du heller vara demokrat, med tanke på din Lenin-referens. Lenin var ju även han en hänsynslös massmördare som använde konspirationsteorier till att skaffa sig martyrstatus och förslava en nation.
Nu mår jag faktiskt lite illa, Lenin har den effekten på normala människor.
