Patrik Godin

Det finns gott om klassiska skildringar av den svenska staden i vår litteratur. Tänk bara på inledningen till Strindbergs Röda rummet, på Fogelströms Stad-serie - och du har Stockholm. Slå i de flesta av Hjalmar Bergmans romaner och noveller - och fram träder drag av Västerås och Örebro. Under senare år har Göteborg fångats av bl a Åke Edwardson.

Listan kan göras lång.

Frågan är hur klassisk den här skildringen är:

Det blåser upp en frisk vind från havet och packar dimman tätare mot land, innan hon sönderrives och försvinner. Kanalen [...] röres upp av vågsvallet och sprider åt alla håll en tjock, vidrig lukt av alla industrins upplösta avskräden, blandade med varandra. Vattnet är svart och tranglänsande, men efterhand som fabrikerna börjar uttömma sitt slamvatten uppstå olikfärgade fläckar runt kloaktrummornas mynningar... Här spy fabriker av alla slag ut sin orenlighet...

Texten är författad av Axel Danielsson år 1894. Vilken staden är, tål ju att tänkas på.