Bland råttor och maskar

En och annan av de stora sjöfararna från tidigmodern tid, blev förvisso förmögen. Vasco da Gama tjänade ex. igen sin last till 27 gånger insatsen efter en framgångsrik expedition. Många av dem blev också berömda. Namn som Bartolomeo Diaz, Christofer Columbus och Amerigo Vespucci väcker än idag såväl vrede som beundran. 1492 är ett årtal med nästintill mystisk aura.

Men när det väl begav sig - alltså under själva resan - framstod nog dessa framgångar ofta som tämligen främmande. Tröstlösa dagar i väntan på förlig vind tärde på psyket. Bristsjukdomar som skörbjugg grasserade. Besättningen - inte sällan bestående av straffångar och annat löst folk - kunde när som helst ledsna och göra myteri; helt enkelt fly med proviant och skatter.

När konkurrensen hårdnade ökade även risken för att fientliga skepp under annan europeisk flagg skulle dyka upp. Och i farvattnen längs kusterna härjade sjörövare. Dessutom var det inte alls säkert att lokalbefolkningen tog emot de långväga resenärerna med beundran, underdånighet eller fruktan. De kunde lika gärna bjuda hårt motstånd.

Detta var fallet med den första världsomseglaren, portugisen Magalhaes (Ferdinand Magellan). Han dödades på ön Mactan efter att ha deltagit i en lokal maktkamp. Så fullbordandet av denna första världsomsegling fick alltså ske honom förutan.

Enligt den venetianske sjöfararen Antonio Pigafetta, som var med på resan, hade tiden dessförinnan inte heller varit särdeles munter.

 (Antonio Pigafetta)

Enformigheten och ovissheten på det stilla havet mynnade ut i interna konflikter. Brist på mat och färskvatten ledde till att besättningsmännen tvingades dricka "gulfärgat vatten som ruttnat sedan länge". Vidare åt de skorpor "kryllande av maskar", sågspån, råttor och till och med bitar av oxläder, som i vanliga fall användes som skydd för tågvirket. Lädret var dock så hårt och förtorkat, att besättningen först måste mjuka upp det genom att släpa det i havet ett par dagar. Därefter höll männen läderremsorna över kolelden en stund, och därpå åt de dem.

Tvärs igenom alla problem förblir dock Pigafetta lojal mot sin kapten. När Magalhaes är borta skriver han: "Så dödade de vår förebild, våra ögons ljus, vår tröst, vår trogne anförare."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0