Patrik Godin

I den femte sången i "Den gudomliga komedin", ställs hinsidesresenären Dante inför de som syndat i kärlek. De befinner sig i den andra kretsen, av sammanlagt nio. Och de som sitter här straffas, i enlighet med karaktären på deras brott, genom att en stark vind ständigt kastar omkull dem. Den aldrig vilande vinden är en symbol för de köttsliga syndarnas otrogna, flyktiga natur:

Avgrundsorkanen, vilken aldrig vilar 
Släpar de dömda med sig som sitt byte
Och pinar dem med kast och slag och stötar.

Ett av paren Dante möter i den andra kretsen är Paolo och Francesca. Francesca giftes bort med en betydligt äldre man och bedrog sedan honom med sin svåger, Paolo. Pilgrimen Dante rörs till tårar av deras öde. Och det är just i sådana scener som komedin, sin ganska brutala människosyn till trots, framstår som mänsklig.

Längst ned i den nionde kretsen återfinns förrädarna: Brutus och Cassius som mördade Caesar, och Judas Iskariot som förrådde Jesus. De är dömda till en evighet i en förfrusen värld, där kyliga vindar sveper över det karga, ödsliga islandskapet. Lucifer, som satte sig upp mot Gud, tuggar oupphörligen på Judas.

Dantes gudomliga komedi uttrycker en världsbild och en moral som på många sätt är oss främmande. Det är naturligtvis, vid sidan av språket och den smått mirakulösa åskådligheten, en del av dess styrka.

Men om vi nu ändå accepterar tanken på de eviga straffen, så kan man fundera över vilka personer vår tids människor skulle placera i de olika kretsarna. Och för vad? Anser vi ens otrohet vara ett brott av sådan tyngd att det borde rendera i en plats i helvetet? Finns det inte värre förbrytare än Brutus och Judas?

Jo, förmodligen. Dessutom har det ju kommit till en del galenpannor sedan Dante skrev sitt verk i början av 1300-talet. Men att Staffan Tapper, som missade en straff för Sverige under fotbolls-VM 1974, skulle höra hemma i den nionde kretsen, vilket några har gjort gällande - det håller nog inte alla med om. Å andra sidan säger det kanske något om den moderna människans förhållande till sport. Och till helvetet.