Porträtt och propaganda


Detta porrätt av Gustav Vasa är troligen en kopia. Originalet utfördes under 1540-talets första hälft, av den danske kungen Christian III:s hovmålare Jacob Binck. Senare har det restaurerats av ingen mindre än Anders Zorn. Bl.a. har han förändrat baretten, men exakt på vilket sätt är inte klarlagt.


Att Gustav Vasa lånade in den danske kungens hovmålare för att få sitt konterfej utfört är ingen slump. Porträttkonsten hade utvecklats i Italien och i området kring nuvarande Nederländerna och Belgien under 1400- och 1500-talet. Till icke ringa del var dess uppsving en följd av att oljemåleriet slog igenom. Att måla med oljefärger ger, om inte annat, möjlighet till större detaljrikedom. Konstnärer som Tizian och Hans Holbein d.y. tog måleriet i andra riktningar än de medeltida, mer platta och "universellt" syftande, religiösa ikonporträtten. Snart började också adel och förmögna borgare att låta sig avbildas. En ny marknad för konstnärerna hade uppstått.


Men porträttmåleriets blomstring hänger också ihop med rent historiska omständigheter. Nere på kontinenten, och även här i Sverige, var den absoluta staten på frammarsch. Härskare med betydligt mer militär och ekonomisk kraft än sina medeltida motsvarigheter, knöt makten till sig. Gustav Vasa uppträdde med anspråk på att vara det svenska folkets befriare, konung och far. Och en viktig del i att kommunicera denna nya härskarroll bestod i propaganda: tal, brev, hovceremonier - och porträttmåleri.


Ganska snart kom porträtten även att ingå i det diplomatiska spelet länder emellan. I samband med att Gustav Vasas son, Erik XIV, friade till Elisabeth av England tillkom det så kallade friarporträttet. På det visas Erik i helfigur, rak och ståtlig, med moderiktig röd- och guldfärgad klädsel och läckert flätat skägg.


Därmed står det också klart att porträttlikhet inte äger ensamt företräde i denna typ av måleri. Porträtten uttrycker en idealiserad bild av en härskare eller friare. Så avståndet till de medeltida ikonerna är i slutändan inte alltför stort ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0