Patrik Godin

Litteraturprogrammet "Babel" poppar till sig allt mer. Daniel Sjölin liknar snart Per Sinding-Larsen på pricken. Vinjetten är hyfsat urban, de kortare inslagen välstylade som ett fik på Kungsholmen.

Igår var dessutom Alex Schulman där, med anledning av en bok han skrivit om sin döde far. Att den kommer få bra kritik är ingen vågad gissning. När en riksbuse (nåja, för vissa åtminstone) helt plötsligt tejpar hjärtat utanpå Pringletröjan, så brukar kritikerna jubla. Att Sjölin stämplade ordet författare i pannan på honom är nog, i all sin tramsighet, en symbolhandling så gott som någon.

Roligare var det då med Olle Ljungström. För den som följde honom i Jacob Frösséns dokumentär härförleden var metamorfosen påtaglig. Tyvärr lyckades dock Sjölin efter en liten stund dribbla bort ett rätt intressant samtal om texter och låtskrivande. Det hade kunnat ge en hel del, också i ett sånt här program.

Jag förstår att ett band som Broder Daniel höjs till skyarna, även om folk ibland verkar tappa alla proportioner ifråga om dem. Fast när man ser Olle Ljungström, hur han rest sig från ryggläge till sittande, då sänker också den mest cyniske garden. Och accepterar någonstans kulten av musikhistoriens hjältar.