Kung Karl, den unge hjälte

Även om det avtagit på senare år, så är Karl XII fortfarande i ropet emellanåt. Han brukas och missbrukas, hyllas, tolkas och kritiseras. Hans dramatiska död är alltjämt föremål för vidlyftiga spekulationer: vem sköt vad, och varför?

Ändå är det, historiskt sett, knappast mordteorierna eller 30-novembermarscherna som varit det intensivaste uttrycket för detta brukande av Karl XII-gestalten. Åtskilliga svenska skolungdomar har växt upp med - och betygssatts på sina kunskaper om - denna vår dundergud.



1832 heter det, att Karl XII "eldade i sitt tält med kanonkulor och åt själv det möglade bröd hans krigare vägrade förtära." Konungen är en He-Man, orädd, tapper, redlig och god. Att han år ut och år in härjade omkring i Polen och Ryssland, till olycka för de flesta, tillskriver författaren endast konungens "orubbligt fasta karaktär" som gjorde att han vägrade ge sig innan den svenska äran var "hämnad". (Jacob Ekelund: "Fädernelandets historia i sammandrag för begynnare")

Bäva månde den elev, som på ett prov vågade kalla Karl XII för en flopp!

I Claes Theodor Odhners "Lärobok i fädernelandets historia för realskolan" (1954) finns fortfarande upptagenheten vid Karl XII:s person kvar. Men nu är Sverige fullödigt demokratiskt sedan mer än 30 år; och det märks. Odhner kritiserar nämligen kungen för att ha varit "envåldskungen (förf. kursiv) som aldrig förklarade sina planer, endast befallde."

Dessförinnan, runt förra sekelskiftet, kunde folkskoleeleverna förhöras på Karl XII:s fysionomi ("välväxt man av medelmåttig längd"), klädsmak ("blå rock med mässingsknappar, långa älgskinnshandskar, trehörnig filthatt") och ryttarförmåga ("vilda ritter uppför branta berg och på svaga isar"). (Ola Bergström: "Lärobok för folkskolan", 1898)

Detta (moraliska) fokus på kungars person och personlighet finns numera inte kvar i läroböckerna. Istället betonas gärningar, händelser, politisk och ekonomisk utveckling. Men helt borta ur folkbildarskrået är det ändå inte. Tänk bara på en sådan som Herman Lindqvist.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0