Huckleberry Finns roller
Huckleberry Finns äventyr - pojkromanernas urmoder, om uttrycket tillåts. Hemingway ansåg den dock vara början på den amerikanska litteraturen över huvud. För honom var det väl främst ett sätt att ta ställning för en roman skriven på ett mer talspråkligt, folkligt idiom istället för på det europeiserade, höglitterära språk som New England-författare som Hawthorne och Emerson nyttjade i sina texter. Det vill säga ett sätt att ta ställning för sitt eget uttryckssätt, odlat inte minst i novellerna om Nick Adams.
Men Huck Finn har fler förtjänster än sättet den är berättad på (i första person, av Huck själv). Till det intressantare hör de många roller som Huck ikläder sig under bokens gång. I grunden är han en outcast, son till en alkoholist och kåkfarare: otämjd som den då delvis outforskade amerikanska kontinenten med dess "vildar" till urinvånare. Men den rollen upphör delvis när Huck upptas i änkan Douglas hem. Där får han lära sig bordskick, att tvätta sig och passa tider. I likhet med USA och Västern ska han kultiveras.
En tredje roll Huck spelar är en flickas, när han utklädd efter sin "död" (en fjärde roll) besöker en gård utanför sin hemstad Saint Petersburg. Rollen som flicka, vilken han misslyckas i, får skrivas på det humoristiska kontot; detsamma gäller slutet av boken (som Hemingway menade var skriven av någon annan än Mark Twain) där Huck av misstag tas för sin bäste vän Tom Sawyer av några släktingar till denne.
Det är symptomatiskt för leken med identiteter att de bägge storskojarna hertigen och kungen, som Huck och Jim tvingas dras med, har som affärsidé att klä ut sig. De är amatörskådespelare, med bedrägeriet som profession. I sällskap med dem måste Huck bland annat utge sig för att vara en engelsk betjänt till hertigen och kungen, vilka i sken av att vara europeiska släktingar till en rik amerikansk familj försöker svindla åt sig ett ansenligt arv. För dessa bägge herrar går det illa, de slutar på en stång, insmorda i tjära och beklädda med fjädrar.
Den största rollen Huck får prova på är emellertid slavens, den förföljdes. Flykten tillsammans med den förrymde Jim nedför Mississippi är bokens verkliga huvudspår. Det är där dynamiken i boken finns, det är i förhållandet mellan Huck och Jim som utvecklingen äger rum.
I mina ögon är det i kombinationen av detta rollspel och berättarrösten som storheten i romanen ligger. Lik en Proteus är Huck med sina många skepnader en del av den amerikanska erfarenheten. Någon för alla.
